Julafton

God Jul! Merry Christmas! Happy Christmas! Buon Natale! Feliz Navidad!

Dan före Dan före Dopparedan

Heathrow är kaosartat. Big time. Mitt första flyg blev inställt, men sen av hade jag sån tur att de ändrade sig. Flög och kom till London. Folk överallt och köerna ringlar och kringlar så det knappt finns golvyta kvar, snurrar ut utanför flygplatsen och lika mycket runt där. Folk som hoppas att de ska få tag på en biljett och kunna komma hem.

En familj skulle till London i tre dagar, flög till Köpenhamn och fick vänta där. Sen vidare till Gatwick, fick inte landa och blev tvungna att vända tillbaka till Köpenhamn. Fick sova över på flygplatsen och åka till London nästa dag. Då hade de missat två av de tre dagarna. Det fina hotellet de skulle till fick de ta in på i två dagar smutsiga kläder för alla väskorna blev borttappade också. Nu har de iaf fått tillbaka en.

När jag skulle checka in på Heathrow kunde de först inte hitta min bokning i systemet och efter mycket om och men fick de till slut tag på den genom att via bokningen på det första flyget hitta nummret. Svettigt. Annars gick allt bra och nu är jag hemma igen. Minus 29°C och jag mår strålande ;)

The Great Dickens Christmas Fair

I helgen som var åkte jag, Steve och hans mamma till San Francisco för att delta i en utställning. Vi hyrde tidstypiska dräkter av en högst otrevlig tant och sov sen över på hotell efter att ha ätit middag och gått på nattklubb. Dagen efter satte vi på oss kläderna och gick sen ner för att äta frukost i stora salongen. Vi fick många frågor om varför vi var utklädda och vi svarade "vadå utklädda? Vi ser alltid ut så här på lördagar!" En tant var övertygad om att vi skulle gifta oss och hon bara rabblade på om hur underbart det var utan att vi fick chansen att säga att så inte var fallet. När vi fick chansen skojade Steve med att med rysk brytning säga "this is how we dress in home country" vilket fick tanten att skina, men sen sa mamman att vi bara skulle till en utställning.

När vi väl kom dit sen så kändes det verkligen som att komma hem. Istället för moderna 2010, hade vi hamnat i 1850-talets London, England och de flesta var tidstypiskt utklädda. Charles Dickens gick runt och berättade historier och passade man sig inte blev man nästan påsprungen av Oliver Twist. Scrooge tittade ledset på en från ett avstånd. Utställningen var helt fantastisk. De hade byggt upp en liten stad med hamn, skumma kvarter, fina kvarter etc där man fick gå runt bland alla butiker och restauranger. Det fanns scener där man kunde kolla på skådespel och lyssna på jusånger, man kunde lära sig dansa på gammeldags vis. Roligt var att det inte bara fanns skådisar på scenen utan också sådana som beblandade sig med alla andra och betedde sig och pratade som de gjorde då. Det gav en riktig känsla av att faktiskt vara där. Vi dansade lite Steve och jag :) och åt té och scones med sylt som frukost. Underbart. Marvellous! I Charles Dickens ära och en sann ära.

Snökaos

Kul att det alltid verkar krångla när man ska från USA.

Första gången jag åkte härifrån, i mars, hade de sönder min väska.

När Steve skulle komma till mig, i maj, var det Eyjafjallajökull som krånglade.

När jag skulle hem andra gången, i oktober, tappade de bort min väska.

Nu när jag ska hem, i december, två dagar innan julafton, är det snökaos och om det inte klarar upp ordentligt blir det en trevlig jul ensam, men tillsammans med alla andra flygresenärer på London Heathrow. Skoj.

Men det kan ju gå bra den här gången.

Det märks att det börjar bli jul nu...

Gräset börjar bli grönt, en del träd har börjat knoppa och blomma. Andra har kvar höstlöven och färgsprakande. Har man otur så måste man dra en kofta över t-shirten när man är ute och går. Temperaturen håller sig runt 15 grader. Alla människorna springer runt i flip flop och grannarna har börjat pynta med utebelysningen. Allt pekar mot vinter och framför allt jul.

Är inte så konstigt att hjärnan min inte hänger med. Jag vet att det är vinter, jag tror att det är vinter, jag är redo för vinter, men... det ser inte ut som vinter och det känns inte som det heller. Julgran ska det fixas på söndag, då kanske jag kan börja förstå. Julklappsinköpen känns mest skumma, för i mitt huvud är det inte julafton om åtta dagar. Snön ligger inte glittrande kall.

What?

En sak är då iaf åt rätt håll. Vissa amerikaner är ju som känt är juldekorationsgalningar. Har förut tyckt att det mest ser hemskt och för mycket ut, men som en vilsen svensk har jag nu börjat beundra deras julentusiasm. Polkagrisstänger längs trädgårdsgången, ljusslingor i träden, längs takkanten, längs trappräcket, på gräset, på husväggarna; snögubbebjörnar med gröna jackor och tomteluvor, lika höga som husen själva... Överdrivenhet är inte alltid fel. Smaken är som baken...

Fort Lauderdale, Florida

Vi tog farväl av ms Maasdam. Vi placerade väskorna på flygplatsen och åt sen lunch på Rustic Inn - en restaurang som serverar grodlår och alligator. Det var av den anledningen jag valde restaurangen. Friterade var de, tyvärr, men inte var det illa :) Sen ner till stranden för att se havet en sista gång innan vi flyger hem. på flygplatsen hittade vi Jeff igen och spenderade nån halvtimme med honom igen. Borta bra men hemma bäst? Vet inte riktigt, jag måste erkänna att jag gillade Karibien mycket mycket. med tanke på uppfyllande av allt som var förväntat av Santa Rosa och Kalifornien och allt som var förväntat av Karibien, så vinner det sistnämnda :/

Half Moon Cay, Bahamas

5/12. "Bara" 23°C i skuggan. Sista anhalten innan cruisens slut. Kan inte fatta att tio dagar redan har gått, känns som om det var igår som vi var på Bahamas senast...! Trots att vi bara spenderade 5 timmar här denna gången så var dan ändå händelsefull. Vi började med att paddla kajak i en timma eller så runt i lagunen. Guiden visade oss olika växter och hade tänkt visa olika fiskar och vattendjur, men djuren hade andra planer och ville inte bli sedda. Det enda vi såg på den fronten var en sjögurka och hur flyr en sån iväg när den ser en komma? Den hade nog inget val än att bli sedd... Efter det blev det djur iaf; snorkla med stingrockor. Mata dem med små bläckfiskar. Det visar sig att rockor är väldigt intelligenta och nyfikna djur och de ville väldigt gärna hänga med och runt oss. Vi klappade dem och de klappade oss. Första gången jag kände en av dem stryka sig mot mig hoppade jag faktiskt till lite grann - jag var inte beredd på att de var så härligt framåt! Spenderar man tillräckligt med tid hos dem så lär de känna ens lukt och vet vem man är. Dessa djur var så graciösa, smidiga och lena! Efter lunch blev det sen dags att bara ta det lugnt och vila på den vita sandstranden. Ett dopp eller två blev också av. På båten hade kockarna och servitörerna planerat en avslutningsmåltid för oss alla. 6-rättersmiddag. Tur att portionerna var små, annars hade jag inte ens drömt om att äta det mesta av det. Men o så gott! På kvällen hittade vi Jeff, komikern, i en av korridorerna och pratade och skrattade med honom ett bra tag.

Stingrockor

För de blödiga (märk ordvitsen senare... Haha!) så kommer här överraskande information. Jag äter ju minipiller och har av den anledningen inte haft nån lingonvecka på ett-två år. Men denna dagen så skedde det ändå. Nu till poängen: Jag fick veta att det är vågorna som gör det. Vågorna! Vissa ur den kvinnliga personalen går fyra månader, ett halvår, nio månader utan att få p.g.a. vågorna! De skakar runt nåt inom oss. Vågorna.

Till Havs

4/12. En dag på havet ger en tid till att tänka. Har dock inte kläckt alltför smarta tankar men det ska man väl kanske inte heller göra när man är på semester? En av de mycket roliga sakerna som hände idag var iaf detta:

En urgammal man och hans urgamla hustru knatar långsamt förbi oss, stödjandes på sina käppar. Hon tappar något utan att märka det, medan han ser och stelt böjer sig ner efter det. Lå-å-å-ångsamt ner, lå-å-å-ångsamt upp medan han ropar "Honey, honey! Honey, you dropped something!". Hon hör inte och han ropar allt högre samtidigt som han försöker hinna ifatt henne med den tappade prylen i handen högt över huvudet. Efter ett tag märker hon iaf att han inte är med och hon stannar och vänder sig om. Hon har tappat sin hörapparat! Haha :) Är det inte en ganska söt historia?

En annan: En gammal dam är ute och går på däck 12. Det blåser ganska mycket och en vindpust får hennes klänning att blåsa upp och visa allt därunder. Hon griper dock inte tag i klänningen, utan håller fast hatten för att den inte ska blåsa bort. En man i 30-årsålder påpekar vänligt att man faktiskt kan se allt, och hon svarar: "Honey, everything down here is eighty-five years old. I bought my hat yesterday!" Hahaa :) Den är inte så dålig den heller!

Vem sa att man blir grå när man blir gammal?

Charlotte Amalie, St Thomas US Virgin Islands

3/12. 28°C i skuggan. Om Dominica hade bästa snorklet/dyket så är St Thomas den definitivt trevligaste ön! Vi började dagen med att göra vårt 6e och 7e dyk någonsin. Det första ner till 27,5 meter där det fanns ett skeppvrak som vi simmade in i och igenom. Aah så coolt! :) Skeppet hade legat där sen -84 då det blivit dumpat där fullt av skräp. Miljövänligt va? Tryckutjämning lätt som en plätt denna gången! Vi såg en barracudafisk, så det var tur att jag hade tagit av mina smycken! Vi såg också en stor bläckfisk och tre av dykarna såg en haj. Kan inte fatta att jag missade den!!! Var på fel sida av skeppet :P En sköterskehaj kan bli ganska stor, över 4 m, och känns lätt igen på att den har två ryggfenor, så det hade varit skoj att se den. Under andra dyket såg vi ca 25 st stora hummrar, haha :) Det är kul att jag har börjat se saker under vattnet som intressanta, coola och spännande istället för tvärt om. Har ju aldrig varit ett fan av bläckfiskar, men det var faktiskt vackert att se den :) Alla som jag har dykt med hittills har varit otroligt kunniga när det gäller att peka ut och veta vad olika djur och växter är. Skulle också vilja kunna det, så man kanske ska önska sig en fiskbok i julklapp?

Sköterskehaj. Foto á la Sara

Anledningen till att ön är trevlig var för att vi hade långa konversationer med flera ur lokalbefolkningen. Riktiga konversationer, inte bara prata om vädret. En caféägare, en taxichaufför, en kvinna som sålde smycken och en man. Kvinnan hette Z, bara Z och hon var ganska häftig - varje gång nån kom nära hennes stånd så sjöng hon ut priset på prylarna till melodin "these are a few of my favourite things" från Sound of Music. Hon sjöng även om allt hon såg bl.a. "blonde girl with pink sunglasses" (jag) och om en annan snubbe "green-colored hair and tattoos everywhere. Piercing in his face and probably in places I can't see". Vi blev önskade ett gott nytt år (haha, inte det första man tänker på när man står bredvid en palm, sörplandes på en is-mocha för att inte smälta bort!) Vi önskade glatt tillbaka. Sen på båten spenderade vi kvällen med att lyssna på Jeff, komikern.

Jag och Z

St John's, Antigua

2/12. 27°C i skuggan. Vi hyrde en fyrhjuling och bestämde oss för att upptäcka ön själva. Runt ön skulle vi enligt the locals kunna ta oss på ett par timmar. Vi snorklade på två ställen. På det ena, som ansågs vara öns bästa, såg vi ingenting - det gick lite vågor som rev upp sanden och synligheten var kanske en halvmeter :P Vi gick upp och avnjöt två öl på den vita sandstranden istället. På den andra fanns det ett korallrev - som vi inte hittade när vi väl var i vattnet, haha! :) Illa.. Vi susade igenom och stannade för att titta på regnskog, natur, klippor och vatten.

Roseau, Dominica

1/12. 28°C i skuggan. Lat: 15°N. Vill uppmärksamma detta ögonblick och meddela att jag aldrig förut varit så långt söderut förut. 15° från ekvatorn! Det är 3/4 närmre än man spenderat de första 21 åren av sitt liv :) Och det är december nu. Och jag är i Karibien! Aaah! :) Tiden på ön började med att vi skulle forsränna. Det var superskoj! Man blev blöt, men forsen var varm, man for förbi stenar. Önskar dock att det gått ännu fortare, varit en aning mer vilt. Jag försökte paddla på, precis som alla andra, men ringen jag satt i var för bred, vilket efter en halvtimme resulterade i skavsår, haha, usch! Åtta dagar senare syns de nästan inte längre :) När forsränningen var klar åkte vi till Champagne Reef, ett korallrev över en vulkan. Vulkanen läcker ut luft - luftbubblor - och det ser ut som att och det känns som att man simmar i champagne! :D Riktigt fränt! Tanken var att vi bara skulle snorkla där, men när vi kom dit visade det sig att de även hade dykning att erbjuda. Som en nycertifierad grodkvinna kan man ju bara inte tacka nej till nåt sånt, så impulsivt tackade vi ja. Vi dök ner till 19 meters djup, längre kom jag tyvärr inte eftersom jag inte kunde tryckutjämna. Typiskt! Men, har aldrig sett nåt så fint förut, tror jag. Har iaf aldrig sett så mycket på så kort tid förut! En miljon fiskar och roliga koraller, en hummer och till och med en grön muräna! Efter det blev det lite snorkling och korttagning. Undervattenskamerorna går tyvärr bara ner till 10 m, sen går de sönder :p Men bilder blev det. Under dagen hann vi också med att se en av de många inspelningsplatser till Pirates of the Caribbean som finns på ön. Den vi såg var i film nummer 2, när de rymmer från kannibalerna och är i korgbollen som rullar genom en palmskog!

Jag snorklandes i Champagne Reef. Bild á la Steve.

Gustavia, St. Barthélemy

30/11. 27°C i skuggan. Denna ö, som nu är fransk, tillhörde under 200 år (16- till 18-talet), och håll i hatten nu! - Sverige! Innan var den också fransk, men Ludvig den blablabla bytte den mot handelsrättigheter i Göteborg. Vi bytte sen tillbaka den, då den som enda koloni och så långt bort från fosterlandet, var alldeles för dyr att skydda. Det är lite synd att det var så, för jag skulle gärna vilja ha denna underbara ö! Det svenska arv som finns kvar på ön består av gatunamn, skyltar ("beställ era drinkar här"), arkitektur här och där samt flaggor. Först tänkte vi hyra en scooter, men då det visade sig vara grymt dyrt (hallå, fransk ö ;)) så vi gav upp eftersom vi bara kunde ha den i ett par timmar. Istället gick vi till en strand kallad "Shell Beach", vilket var ett otroligt passande namn - stranden hade fler snäckor än sandkorn! Vi satte oss ner på snäckorna och grävde och grävde, men upp kom bara mer och fler snäckor! :D Snorkling och undervattensfotografering i nån timma, sen blev det dags för dagens utflykt; segla med på en katamaran runt huvudstaden för att sen snorkla runt där i nån timma. Fiskar med lysande blå stjärnor på ryggen, fiskstimm, färgglada fiskar, små fiskar, runda fiskar, avlånga fiskar, koraller, fiskar som bråkar, fiskar som bajsar, haha, ja man får se lite av varje om man håller ögonen öppna och cyklopet dimfritt! :)

Shell Beach

Tillbaka på båten igen var det dags för middag, denna gången med klädkoden smart casual. Middagsgrannarna är ett trevligt pensionärspar vid namn Alan och Suzanne. Senare när vi kom tillbaka till hytten visade det sig att Steve under hela kvällen haft på sig skjortan ut och in. Jag skrattade så tårarna rann när jag insåg det. Sen skrattade jag lika mycket till när jag såg i spegeln att jag av nån oförklarlig anledning hade fått en svag solbränna i ansiktet - förutom på övre halvan av överläppen (pga cyklopet). Jag har fått en cyklopmustasch! Hahaha :D Den får jag jobba bort snarast ;) Sexigt..

San Juan, Puerto Rico

29/11. 30°C. Vi hade planerat att göra en guidad dagsutflykt till El Yunque - vandra i regnskogen, men den blev inställd, eftersom vi var så få som faktiskt kunde tänka sig att promenera i 2 timmar. Det är sånt man får ta om man åker på cruise med pensionerade, halvtjocka amerikaner. Desperata att ändå få se regnskogen gick vi med på att istället ta en guidad busstur, vilket i stort sett innebar att få se regnskogen genom bussfönstret. Inte riktigt, men nästan - vi gjorde tre 10-minutersstopp för fotografitagning. Trots det så var det iaf roligt. Chauffören/guiden visade sig vara en otroligt glad och hurtig person med ett stort humorförråd. Helt sonika drar han fram sin gitarr och spelar och sjunger en trudilutt och sen berättar han om de olika växternas egenskaper. Vissa träd har gröna löv som på sekunder blir vita när det ska regna och grenarna på samma träd användes av den lokala befolkningen istället för att röka marijuana. "Stadsmänniskorna vet inte om det" konstaterar han glatt. Var dock lite förvånad över att inte få se några djur i skogen. Kanske berodde det på den enorma mängd turister som klampade runt på de asfalterade stigarna de gånger vi stannade till. Det var faktiskt lite av en besvikelse, att se asfalt i skogen... Efter bussturen köpte vi vykort och skickade. Det blev dock bara till familjen denna gången. Jag imponerade på mig själv med att komma ihåg hur man säger att man vill ha frimärken till USA och Sverige på spanska, samt förstå hur mycket det sen visade sig kosta. Haha, glatt! :) Ett linne blev också inshoppat.

Regnskog

Till havs

28/11. 27°C i skuggan. Lat: 19°! Vi gick ut och tittade på havet igår kväll. När man kom ut på däck, 12e våningen slog värmen emot en som en vägg. Det är nästan december och om man vill behöver man inte ha på sig nåt alls kl 2 på natten. Denna dagen blev det mest ligga vid utomhuspoolen. Det blåste dock ganska mycket, men man kan ju inte klaga. Steve kan kanske klaga lite - vi gick för att hämta vatten att dricka och när vi kom tillbaka hade hans t-shirt blåst bort. Det är väl nån modeinriktad fisk som får styla med den nu. Igår och under denna havsdag har vi varit och lekt innanför Bermudatriangelns gränser. Jag som pratade om isberg och att gå på grund igår, det här är nåt helt annat. Här kan man inte förutse något. Det är in denna triangel som både skepp och flygplan spårlöst och av oförklarlig anledning bara försvunnit. Myter, förklaringsförsök, filmer och bra historier är många om området. Ganska coolt. Men vi försvann inte! Tur :) Grund är inte att oroa sig över heller (precis som jag skrev igår). Natten innan nästa destination flöt vi över ett djup på 7760m. Marianergraven, det djupaste stället i världen är nästan 11000m. Långt ifrån, visst, men Karibien-djupet är självt som 85 Domkyrkan i Vässan på varandra! Gah!

Under natten spenderade vi lite tid i kasinot, men kom snart fram till att chansen att vinna här är ännu mindre än i t.ex. Vegas. Anledningen till det? Jo, eftersom båten flyter runt på havet så behöver de inte följa några lagar, behöver inte betala skatt etc, de får skapa sina regler och resultatet blir att de betalar tillbaka mindre till spelarna än om kasinot legat i en stad. Listiga som de är stänger de kasinot när vi är i hamn och öppnar det inte förrän vi kastat loss. Nej, efter att ha spelat i två dagar och förlorat ger vi oss. Det gäller att veta när man ska sluta, och det är definitivt nu.

På två dagar har vi hunnit prata med en hel del folk. De flesta på båten är äldre, pensionerade människor, men det finns guldkorn även där. Vi har också lyckats spana in några yngre som vi spenderade större delen av dagen med.

ms Maasdam - Holland America Line

Nassau, Bahamas

27/11. Första stoppet. 27°C i skuggan. Minns ett gammalt tv-programm från när jag var liten: "Ingenting är omöjligt". En man fick i uppdrag att lära sig Für Elise och sen spela upp den i studion inför publiken. Lyckades han spela den utan ett enda fel skulle han få åka till Bahamas. Det kanske var en 13 år sen jag såg programmet och ända sen dess har Bahamas varit en destination för mig.
Här har jag lekt med delfiner. Under en timma fick jag klappa, pussa, krama, mata, high-5a, applådera, simma längs med och få skjuts av dem. Jag har simmat i öns varma vatten, snorklat och druckit "Bahama colada".

Jag och Atlas

Väl på båten igen var första kvällen formell och vi var klädda som det anstår. Otroligt god mat, fyrarätters felfri middag enligt alla, äten lyssnandes till en stråkkvartett. Fartyget påminner mig lite om filmen Titanic. Allt är så vackert och gott. Alla som jobbar här är underbara och gör ett fantastiskt jobb, passar upp på en jämt och ständigt, det är nästan pinsamt! ;)

Finns som tur är inga isberg så här långt söderöver. Och jag har kollat displayerna på båten - havsdjupet är aldrig mindre än 750m, haha, inget att oroa sig över!

Resebeskrivning

Nu bär det av på camping!

Campingresan börjar i dag, eller rättare sagt ikväll. 10 dagar :)

Det här blir nåt jag aldrig tidigare varit med om!

Det tar fyra timmar till Reno, my ass

Av någon anledning skulle vi åka upp till Reno för att hämta hem ett 10-tal möbler som mamman köpt. I utbyte skulle de få de gamla möblerna. Så långt okej. Fyra timmar skulle det ta åt ett håll. Eftersom att vi hade åkt så mycket bil i helgen (~9 timmar både lör och sön) så skulle vi få sova över på ett kasino-hotell. Reno är känt som ett litet Las Vegas.

På vägen upp blev det helt plötsligt långlång kö på motorvägen - en bil hade fattat eld fick man höra på radion. Batteriet i vår bil dog och vi fick ta hjälp av mannen i bilen bakom och hans startkablar. Halvvägs upp började det störtsnöa (Reno ligger uppe i bergen) och auktoriteten stängde av motorvägen för alla utan kedjor och fyrhjulsdrift. Tack och lov att vi hade det. Efter mycket om och men lyckas vi ta oss fram till Reno. Fyratimmars-resan hade dock blivit en niotimmars... Så långt okej i alla fall. För att muntra upp oss själva tog vi en snabbrunda på kasinot innan vi gick och lade oss.

När vi sen vaknade var det bara att plocka upp möblerna så fort affären öppnade och börja resan hemåt. Det var nämligen viktigt för mig att ta oss hem i tid. Jag hade köpt biljetter till Robyn som hade konsert i San Francisco på tisdagskvällen och jag hade gått och längtat efter konserten sen i oktober när jag först insåg att hon skulle spela där.

Men även denna gången skulle det ju så klart krångla. Det blev lång kö efter att ett fåtal fordon halkat, slirat och kört av vägen. (Hur kör de egentligen här?) Motorvägen stängdes på nytt av. Vi blev fast i Reno i några timmar sen var det bara att sätta gasen i botten. Men. Icke. Gick. Det. Fan. Vad. Sur. Jag. Blir.

Två timmar efter att konserten börjat är vi i Santa Rosa igen med möblerna, en timme från San Fran. Bara att ge upp. Kul. 560 kr rakt i sjön. Jag försökte ringa till dem och få pengarna tillbaka, men snöstorm och avstängda vägar var inte tillräckligt. Kul.

När vi sen kommer med möblerna, hur reagerar familjen? Säger de något för att visa sin tacksamhet? Mamman säger "men varför åkte ni inte till konserten?" Därför att du skickade iväg oss att hämta möbler, pucko. Styvpappan säger "Hur får jag in soffan, dörren är för liten" Jag säger att han ska vinkla den. Han säger vresigt åt mig att inte prata eftersom det inte hjälper. Jävla asshole. Steve tyckte det var pinsamt, vilket jag kan förstå, alltid så konstig den där pappan. Steve bad om ursäkt för honom, vilket var snällt, men det tycker jag inte att han ska behöva göra, det är ju inte hans fel att styvpappan är ett sånt kukhuvud. Ett förslag på vad den ena, den andra eller båda kunde ha sagt istället är:

"Tack Stephen för att du åkte och hämtade våra möbler, alltid gör alla puckade skitsaker vi ber om utan att vi visar minsta uppskattning på det och tack Sara för att du gjorde vår son sällskap till den jäkla skithålan mitt i ingenstans 4 (9) timmar åt helvetet. Ett ställe som vi inte ville åka till själva, utan skickade er till eftersom vi är för lata för att göra det själva trots att det är våra skitfula möbler (tänk gammelmormor-stil men utan stilen..). Och förlåt för att du missade din konsert på vår bekostnad, vi betalar gärna igen dina pengar."

Det hade varit mycket trevligare att höra det. En sak som jag har insett är att familjesynen är mycket trevligare och bättre hemma. Där man kan ha roligt tillsammans. Där man inte behöver göra en massa skitsaker.

Vad är det med folk här egentligen? Jag hade t.ex. blivit lovad jobb - att jobba som dagisfröken. När jag åkte hem efter september sa mamman att hon inte ville att jag skulle åka och att hon inte kunde vänta tills jag kom tillbaka och kunde hjälpa henne mera. Men under sep fick jag bara göra pappersarbete och bara 5 gånger á 3 tim. Nu när jag är tillbaka skulle jag fått börja jobba igen efter en vecka, men har fortfarande inte sett skymten av nåt, förutom när det gäller att städa skolorna på helgen á 1 tim eller vaxa golv á 12 tim på rad med Steve. Vaxa golv är dessutom för tungt för mig, jag orkar inte.

Nu räcker det. Jag har fått nog av dessa små skitsaker som jag och Steve får i uppdrag (varför tackar han ja till dem? Det är ren utnyttjning). Efter att ha sett hur smutsiga skolorna faktiskt är, hur dåligt det är skött, vet jag inte om jag vill jobba där. Nu ska vi iaf få hjälp med visumet av en advokat (vän till pappan) och går det bra så söker jag väl ett riktigt jobb här istället.

36 feet for 31 minutes

Som sagt, mycket på G! På torsdagen tänkte vi ta en njutaredag och tillbringa alla ljusa timmar nere vid områdets pool med en picknick och margarita nära till hands. Det sprack visserligen halt eftersom det nu är vinterhalvår och poolen har stängt. Vi har nyckel dit in, men det smartisarna hade helt enkelt satt på ett lås till för att hålla såna som vi borta. Men spelar det roll vilket halvår det är när det är 25 grader och man vill ta ett dopp?

På fredagen åkte vi och hyrde alla de prylar som behövs för att kunna dyka i havet. Det var simfötter och handskar, våtdräkter och BCD-er. Till och med luft får man betala för ;) Fredagen fortsatte sen med att vi städade en skola och avslutades med att vi gick och såg sista Harry Potter-filmens första del på premiärdagen.

Lördag - äntligen dags! Eftersom platsen vi skulle dyka på låg 3 timmar bort blev vi tvungna att gå upp kl 5 (Ugg, ugg, ugg...) för att hinna dit till kl 9. Två dyk klarades av denna dagen. Jag blev förvånad över hur mycket det fanns att se under det blå. Jag har ju hört om alla sjögrässkogarna här i Kalifornien, men inget mer än så. Nu var det fel säsong för dessa, tyvärr, så det fanns bara några få. De skogarna är dock grymt coola och skall upplevas av mig i framtiden. De kan bli 50 meter långa och växa 60 cm på en dag. Slå det om du kan!

Vad vi istället fick se var sjöstjärnor, så många att de var packade på varandra, sjögurkor och fiskar, krabbor av flera olika sorter och storlekar - allt från vanlig liten krabba till "stenkrabbor" etc, 10 cm till 60 cm. Vi såg brännmaneter och hur många olika växter som helst. I framtiden måste jag lära mig vad alla sorter är för något. Läraren visste precis vad allt var och att få veta vad man såg var imponerande.

När vi sen åkte hem på lördagen åt vi middag hos en viss faster Jodie. Mycket skoj person :) Lördagen var för övrigt en väldigt skoj dag vädermässigt. Vi hade sol, vi hade regn, blå himmel, molnig himmel, blåsigt, vindstilla, regnbågar, åska och blixtar.

Efter två dyk på söndagen också så är vi nu två fullfjädrade, hundraprocentigt hel-certifierade dykare! :D

Mycket

Det är mycket på G nu. Jag uppdaterar på måndag - om det hinns med! :)

La Vita É Bella

Den filmen är underbar! Vet inte hur många gånger jag sett den, men det är nog tvåsiffrigt minst. Idag var senaste gången.
Idag har jag också kunnat hämta mitt högskoleresultat: 1,3! Detta betyder att jag har höjt mig sen förra gången! Yeay :)
Andra intressantheter är att vädret fortfarande håller sig på 20+skalan här (helt galet!) och att vi ska fixa klart dykcertifikatet i helgen.

Halvcertifierad grodman

Eller grodkvinna? Haha :) Efter att nu ha pluggat dyk-teori i en vecka så hr vi nu avklarat halva kursen för att få ett Open Water Diver-certifikat. jag vet nu hur man ska göra för att sjunka/stiga på en säker hastighet och hur man ska göra för att tryckutjämna. Hur man ska göra för att kunna sväva i mitten och hur man ska göra för att undvika dykarsjukan, dykar-teckenspråk samt hur lång tid jag måste vänta innan jag får flyga efter ett dyk. Det är sjukt skoj att befinna sig under vatten i en timme utan att behöva simma upp till ytan efter luft. Det som är kvar nu innan jag är hellicenserad är att göra fyra "riktiga" utomhus-i-havet-dyk. Ser fram mot det!



Ps. Grattis på fars dag! <3

Ett år

Idag är det precis ett år sen jag och Steve möttes för första gången i Berlin. Vi firar detta genom att ha en lugn dag i parken, samt att på kvällen gå på fin fondue-restaurang :)

Idag är det också exakt 115 år sen man uppfann röntgen.

Hur man firar Alla Helgona i Amerikatt

1. Bryt dig in på en kyrkogård genom att klättra över staketet (alla är stängda och låsta kvällstid)
2. Fumla dig fram eller navigera via stjärnorna efter en bra plats att ställa ljuset på (alltså inte på nåns grav - de har inte minneslundar här)
3. Tänk på döda nära och kära (dvs. inte på zombies - de flesta inte kremeras här)
4. Ta inte med en pojkvän som inte förstår sig på traditionen och halvförstör stämningen genom att påpeka zombies och andra dumheter
5. Fumla dig tillbaka till rätt sida av staketet

Ljuset såg så fint ut där jag placerade det mellan parkbänken och trädet, stjärnklart och lite rök som kom ur munnen. Romantiskt. Mormor och farmor, farfar och farfar, gammelfarmor och gammelfarfar blir nog nöjda med den platsen ;)


Fick återigen visum-papprena tillbaka skickade idag. Eller rättare sagt, för en vecka sen, men jag fick av en händelse/misstag veta det idag när Steve och hans mamma pratade om brevet som inte var öppnat än. Är det så svårt att säga till mig samma dag de får brevet så jag kan fixa det? Eller åtminstone öppna det samma dag så "felen" går att åtgärda snabbt? Jag blir arg när han inte kan ta tag i det, när han inte berättar viktiga saker som angår mig - undanhåller eller inte bryr sig? Jag funderar smått på att ta tillbaka delar av den ursäkt jag skrev för några bloggar sen...

"Felen" är nu nya fel som inte nämndes förra gången vi fick dem tillbaka skickade. Vi hade till och med en visum-persom som berättade för oss hur vi skulle göra sist. Så nu är vi alltså tillbaka på 6 nya månader, om det går smidigt, vilket erfarenheten tyvärr säger till mig att det inte kommer göra nästa gång heller :/

Nytt hus

Vi har äntligen efter så mycket krångel fått flytta in i huset vi faktiskt ska bo i. Familjen som var här före, var riktigt jobbiga - ett pris bestäms och gås med på, ändras, gås med på, nya regler, okej, ändras, bla bla bla. Allting ligger på golvet i en enda röra (faktiskt många röror) och man får akta sig så man inte kliver på nåt och gör illa fötterna. Idag blir "fixa i ordning"-dag och till och börja med ska vi också åka och titta på/köpa en kyl och frys. De som bodde här innan tog med sig kylen och frysen, så det var ju en roligt överraskning! Vi har till och börja med haft maten kvar på det gamla stället, när vi sen skulle lämna in nycklarna flyttade vi maten till Steves jobb, men nu har han jobbat sin sista dag, så då måste maten flyttas därifrån idag också. Tok. Mäklaren hade lovat att det skulle ingå, men dumt nog hade de inte tagit det på pappret, så då kan de ju inte säga nåt nu heller. Men man tycker ju ändå att sagt ord ska stå.

Övriga parenteser: Idag är första november, och jag trodde aldrig, aldrig att jag på ett ställe där jag bor, skulle kunna gå runt i bara shorts och t-shirt, köpa glass och tycka det är varmt och skönt!
Jag har gjort en själv-manikyr och testat mig på prickar:

Halloween

Nu har jag firat min första Halloween nånsin - på riktigt äkta sätt. Jag och Sarah drog till Chico, en studentstad där hon brukade plugga förut och spenderade fredag till söndag där. Tänk er Power Meet, fast mer ungdomligt folk, alla ute på gatorna, man går in i ett hus, festar lite och tröttnar man är det bara att gå över till grannen! Sexig pirat blev det första kvällen och sexy maid den andra. Full och glad och några bra bilder (förhoppningsvis) blev det nog. Folk går 100% in i det; pumpor med ansikten, häxor, spindelväv etc och alla klär ut sig till max - ända ut till smink och nagellack på killar (bl.a. Stephen). Skelett, pumpor, clowner, Mimmi Pigg, sekreterare, punkrockare... Vi partade under ett apelsinträd.



Thank you Chico, and good night!

It's up to you, New York, New York!

När man har jet-lag upptäcker man något intressant. Man känner varje cell i kroppen, varje muskel, varje rörelse. Denna gången upptäckte jag alla musklerna på, runt omkring och nära hårbotten. Hjärnmos, gees! Jag har nu också fått en halv nackspärr, sen jag tänkt boosta mig själv igår och ta en 1-timmes powernap, men det slutade i en 4-timmars, sovandes (antagligen konstigt) på soffan i vardagsrummet. Men det är nog snart bra igen. Hur botar man dem egentligen? Med bara värme?

Flygresan gick bra även om den var enormt lång, precis som alla andra gånger. Andra resan hade en hel del luftgropar, men då fick man nåt intressant att tänka på iaf - på den resan ingick inte tvn. Inte heller mat :P Continental och United Airlines, vad tänker ni med? Iaf, jag mellanlandade i New York, New York, där jag bestämde mig för att snabbt försöka ta mig in till Manhattan och gärna tillbaka innan nästa plan skulle gå. Efter lite tänkande insåg jag att jag hade ca 3,5 timmar sammanlagt på mig, då inräknat tiden det tar att åka till och från ön, då blev det bara 2 timmar kvar.

Om man går snabbt, så kan jag meddela att man på två timmar hinner;
* se Empire State Building (inklusive köpa biljett, åka upp till 86:e våningen, gå ett varv runt och ta några snabba bilder, stå i kö
och åka ner)
* se Frihetsgudinnan på ett stort avstånd från Empire State Building
* se Central Park på ett stort avstånd från Empire State Building
* hamna mitt i en stor demonstration angående vem-vet-vad - svårt att höra allt skrik i megafoner... (och ta sig genom den)
* se Times Square, gå runt och se all dess prakt
* se Broadway, känna vibbarna
* köpa en dubbel espresso på Starbucks Coffee, NY
* se NY Skyline
* se ett stort äpple

I framtiden hoppas jag åka dit lite längre tid för att se allt lite mer ingående. Jag fick fantastiska vibbar därifrån, vilken puls!

Informationsblad

42. Meningen med livet och numret på denna veckan.
Måndag: Fia
Tisdag: Fia
Onsdag: Förbered packning, högskoleprov etc
Torsdag: Tjejdag med mamma i Stockholm, Terrakotta-armén, lunch, fika och shopping. En sån där mysig dag som man borde göra jätteofta! :) Kläckte camping-hemligheten. Oops... ;)
Fredag: Vinka av Sanna, Greta, inköp av USA och högskoleprovsgrejer.
Lördag: Högskoleprovet och förberedelser för resan. Bla ett tappert försök till att kunna ta mig in i New York-New York, men vi får
se hur det blir med den saken.. Det beror på allt mellan ifall planet är i tid till om jag måste checka ut checka in väskan till hur
mycket trafik det är. Jag skulle verkligen vilja se Frihetsgudinnan, Times Square och Empire State Buildning (och allt annat), men
det verkar som om ifall det går att få se nåt, så hinns det bara med typ en sak. Trots 7 st mellanlandningstimmar så blir det
bara ca 3 timmar kvar när passkontrollstiderna är borträknade! :/ Kanske, kanske, kanske är vi tidiga... I värsta fall tar jag och
mellanlandar där lääängre tid nästa gång. Eller en resa dit dit?
Söndag har inte infunnit sig än vid skrivtillfället, men det blir bara packande och planerande då.
Måndag åker jag och återkommer 22/12.

Vi åt älgsteksgryta

och det var smaskens! :)

Camping

Morfar har fyllt 80 år (hurra, hurra, hurra, hurra!) och kusinen 18 (lika många där). Vi har hunnit med tre kalas för dem båda - ett stort för morfar, ett litet delat och ett litet för kussen. Jag har fått uppleva en riktig svensk höst med finfina löv och några enstaka, tappra plusgrader (yes!). Vid detta laget känns dock allt under 35 grader extremt välkommet, men som känt är så är jag ju en vinterperson och måste med jämna mellanrum på året kyla av mig. I lördags svampade vi runt i skogen och lyckades träffa på ett sista gäng frusna trattkantareller. Men det gör inget, för det var så skönt att få vara där! <3

Idag har jag lyckats få arslet ur vagnen och både småpluggat en runda inför högskoleprovet samt gjort klart en av de tre uppgifterna jag har kvar på fotokursen. :D Veckan som kommer verkar det som om jag kommer få träffa många kompisar och det ska bli underbart! Ni har ingen, ingen, ingen aning om hur jag har saknat er! På torsdag ska jag och mamma åka till Sthml för att se Terrakotta armén samt ha lite tjejigt. Det ska också bli underbart! <3 Sen om en vecka (måndag den 25) åker jag tillbaka till USA och stannar där till 22/12. Så då blir det väl mest via mejl, facebook, bloggen eller skype som vi får hålla kontakt ett tag framöver. Men misströsta inte! (Båda ni och jag). Två månader går fort, på gott och ont :)

Som slutkläm vill jag bara berätta att den fantastiske Steve har bjudit mig på en 10-dagars camping-trip. Men det är en hemlig resa för utomstående, så ni får inte än veta vad ordet "camping" egentligen står för! :)



Ps. Jag kommer lyckas övertala honom att få delbetala...! Jag måste lyckas.. Annars ryker nog samvetet. Iaf för hyra. Eller mat. Eller... Ds

We will rock you - jag blev rockad

Idag var familjen och jag i Stockholm på Cirkus för att se Queen-musikalen "We will rock you". Utspelas år 2304, en tid då musik och framför allt rock är illegalt. Det enda som får spelas är i detta originalitetlösa samhälle där alla klär sig lika, gör samma saker och tänker samma tankar är datorproducerad musik. Några få legender om hur det var innan finns dock ännu kvar och en grupp rebeller gör allt för att få myterna att bli verklighet...

Den var riktigt bra och kul att se. Skådisarna var duktiga på att sjunga och dansa, kvinnliga huvudrollen övertygade mig dock inte helt i sitt skådespeleri. Det är dock förlåtet eftersom alla skådisarna var nykomlingar, och det var skoj att se nya ansikten. Hur som haver, det var super och de spelade Queen musik. Alla tycker väl om det? :D

Hemmasvensk

Satt precis och läste igenom och funderade över mitt inlägg Att göra en Newton. Haha, så mycket saker och ting kan förändras på kort tid! Nu är jag inte det minsta sur, arg, ledsen, irriterad eller upprörd. Nu i efterhand verkar det inlägget mest fånigt, men det var illa då. Dock inte Steves fel att folk på denna sidan planeten inte vill träffas eller att visumet tar längre tid än beräknat. Så kritiken mot honom (bortsett från att han inte berättade om brevet), tar jag tillbaka. Stackars Steve, han är verkligen världens snällaste! Och när jag säger världens snällaste så menar jag världens goaste :) Å, jag saknar honom redan!! :/

Nu är jag iaf hemma i det kära fosterlandet och det regnar. Det spelar inte så stor roll just idag, eftersom den enorma jet-lagen gör att jag i stort sett inte kan se nåt, iaf inte tänka klart. Flygresan gick bra, vilket var skönt med tanke på allt om terrorister och kommande attacker som tidningarna har surrat om på sistone (ja, jag har duktigt följt med händelseutvecklingar från min sida av världen). När jag kom fram till Arlanda så framkom det att min resväska var försvunnen. Toppen. Förra gången jag flög från USA så hade de sönder min väska och denna gången är den borttappad. Vad händer nästa gång då?

Och allt, allt, allt ligger ju i väskan, allt från deo, trosor och kläder till handelsbanksinloggningsdosan, mobil-laddaren och minipillerna. Ah, sweet frustration.. Men för att inte sovit på två dagar, dåligt med mat och allmänt koko så kände jag mig stolt över att jag inte började totalböla! Tack och lov att de för nån timme sen hittade den och körde hem den till mig gratis (hade vägrat betala om det varit tvärt om..).

Men jag har redan börjat att se fram mot nästa resan som jag tror kommer att bli super, eftersom jag nu kan staden lite, vet vart saker och ting är och har jobb (voluntäraktigt). Det kan inte bli mycket värre än vad det redan varit, så fr.o.m nu finns det bara upp! :D På det stora hela så har resan dock varit jättebra, jag känner att jag har växt lite som människa, vilket är en superskön känsla!

Snö

Såg på vädret att det snöade hemma, natten till första oktober. Lite avundsjuk är jag allt, men jag har faktiskt fått en lite dos vinter, så abstinensen är inte extrem; jag och Steve åkte skridskor, innomhus på Snobbens ishall. Var riktigt skönt (och kul) att glida runt i diskoljus och musik i bara t-shirt.

De sista två dagarna har varit bra. I förrgår klättrade vi på en klättervägg och igår och idag har jag blåmärken på insida lår efter där selen satt, haha. Vi har varit på en bar och vi har lagat mat tillsammans. Jag har fått en överraskningshandochfotmassage på ett "riktigt ställe", i tisdags, eftersom dagen startade lite vågigt. Vi har också fixat alla jäkla visumpapper nu och skickat in dem. Och allt detta har vi kunnat göra då jag välsignats med två hela dagar då Steve inte behövt jobba :) Igår fick jag dessutom jobba 10-18, så det var super! Vi skulle också gått på beachparty (tänk så amerikanskt!) men det verkar som om Steve har lite rätt - folk här har svårt för att bestämma sig. Må vara att tjejerna och jag har haft svårt att bestämma tid och plats många gånger, men vi har alltid bestämt oss och sen hållit oss till det. Här halvsäger de nåt, sen blir det uppskjutet till dagen efter, sen blir det inte av alls! Steve och jag hade kul iaf!

Överallt här finns Snobben-figurer, (stora - typ människohöga), i hela stan. För nån vecka sen när jag funderat länge men inte fattat varför blev jag ju tvungen att fråga. Det visade sig att Snobbens författare är från denna staden.

Mental note to myself: Drick mycket vatten här. Drick typ ett glas per timme.

Ett litet steg för människan

Idag upptäckte jag nåt nytt. Ibland, på sistone när jag tittar på Steve, ser hur han reagerar, gör miner etc, så påminner han lite om Riccardo. Jag får typ små flashbacks. Vad menas med det? Betyder det att jag börjar tycka om Steve på samma sätt som jag en gång tyckte om Ricky? Jag vill inte jämföra mina pojkar, eftersom varje är en ny, men betyder det kanske att jag och Steve tagit oss ett litet steg längre på relationernas trappa?

Att göra en Newton

tänka djupt alltså. I torsdags hade jag ett halvt sammanbrott. Kändes som om allt jag känt sen juni bara knöt ihop sig till en punkt och kom ut just i torsdags. All stress över att få ledigt från jobbet, inte få svar, att visumet krånglar, oro över allt, säga upp mig, utmattande resan över atlanten, att jag inte känner nån här och att den enda personen som ringer mig är en kines som har fel nummer. Att mitt bankkort har blivit kapat och inte går att använda, att det är första gången jag bor ihop med nån samt första gången jag inte bor hemma, att jag inte kan stan, för att Steve som bara skulle jobba på helger, men sista två veckorna jobbat i stort sett varje dag 8.00-19 och kommer jobba varje dag tills tisdag när jag åker hem! När han kommer hem är han trött och glad, huvudet är stimulerat och han vill bara vila. Jag kan förstå det, men JAG är inte stimulerad. Jag är uttråkad, vill göra saker, träffa folk, men Steve verkar alltid ha nån ursäkt till att det inte går. Folk träffas tydligen inte här om det inte är för att dricka, och det har ingen råd med just nu. Jag har inte haft tid till att höra av mig och det är för sent att göra det nu. Vadå inte haft tid?! Vi har pratat om att träffa folk i en månads tid! Vad är det här för meserier?

Blandat med en miljon fler saker så känner jag att jag håller på att tappa kontrollen över mig själv, över vem jag är. Alltid behöva vara beroende av de andra, lita på att andra gör saker, inte kunna göra som jag vill, alltid måste vara beroende av andra. Lyckans och gladhetens kopp är utspilld.

I förrgår fick jag veta att Steve dessutom i en vecka vetat (utan att berätta), OCH UTAN ATT GÖRA NÅGOT ÅT SAKEN, att vi av olika anledningar måste göra om visumansökan. Har inte haft tid pga jobbet. DU JOBBAR INTE DYGNET RUNT OCH VÄL PÅ JOBBET TITTAR NI BARA PÅ FOTBOLL EFTERSOM DET INTE BRINNER NÅNSTANS. TA BARA OCH FYLL I PAPPERSJÄVELN ELLER BERÄTTA FÖR MIG SÅ JAG KAN GÖRA DET!!!!!!! Detta innebär ytterligare väntetid på 45 dagar om vi inte betalar 7000 kr. Dessutom så har inte staten varit helt ärliga på sin hemsida/när vi pratat med dem på telefon: Den sammanlagda processen för visumet. om allt går smidigt utan problem, är cirkus 4,5 månader. MÅNADER. M-Å-N-A-D-E-R.

KAN INGEN BARA ÖPPNA KÄFTEN OCH SÄGA SOM DET ÄR?! FÖRSLAGSVIS FRÅN FÖRSTA STUND, UTAN ATT MAN BEHÖVER VÄNTA 52 DAGAR PÅ ATT FÅ VETA DET?!?! JÄVLA AMERIKANER.

Steve tycker att jag ska ta det lugnt, njuta. JAG KAN INTE DET LÄNGRE!!!!! Jag håller på att bli galen här nu. Jag har gråtit 3 gånger på mindre än en vecka, det är mer än jag gjort under de senaste TRE åren.

Tråkigt nog måste jag nog säga att fortsättning på detta ledsna inlägg följer...

Jag bor bredvid en palm

Mitt bankkort har kanske blivit kapat, så Handelsbanken har för att skydda mig spärrat mitt kort. Jobbigt, jag menar extremt jobbigt, med tanke på att jag är här nu. Jag får föra över pengar till Steves bankkonto och hoppas på det bästa. Nytt kort får jag först om 2 veckor när jag kommer hem till Sverige igen.

Jag har också lyckats halvstuka stortån genom att sparka foten på sängbenet (jag minns inte detta, Steve fick berätta för mig varför min stortå gjorde ont, jag halvt om halvt gick i sömnen när detta hände). Jag gör tydligen lite konstiga saker när jag sover, som att sträcka mig efter saker, tvätta händerna i sömnen, sno åt mig allt täcke samt att säga åt Steve att om han inte slutar snarka kommer jag att peta ut hans öga. Tydligen har jag också en tjock svensk dialekt när jag sover. Han skrattade åt det hela dagen ;)

Jag har nu äntligen träffat hans pappas familj för första gången, den här gången. I morgon ska jag och äldsta lillasystern gå på Astronomilektioner, vilket verkar helt okej. Hoppas bara att jag får plats i klassen som redan har börjat. Farmodern träffade vi också, jäklarns vilken nattuggla hon var. Vi kom dit halv 10 på kvällen och var där i 3 timmar innan vi åkte hem - för att vi var trötta! Farmodern verkade iaf vara helt inne på spåret att vi snart skulle gifta oss, och ville veta hur man kysstes, eftersom det såg så konstigt ut på film, och hon själv hade glömt bort hur man gjorde. Farmor, helkristen, söt och glad. Snälla, vi vill inte visa hur man hånglar nu för tiden!

Jag har introducerat kokosbollar i amerikanarnas liv och de har visat hur man dricker champagne blandat med apelsinjuice här borta. Sarah och jag har farit runt i San Francisco i helgen, fått en gratis Kikhostespruta (vilket behövs när man jobbar med barn här), jag har inte TBC, har blivit fingeravtryckad och jag har fått veta att innan jag fått mitt jobb-visa får jag inte som tidigare sagt jobba med barnen, utan göra allt tråkigt pappersarbete som de inte ville göra själva. Ja ja, iaf ett jobb - ledighet gör mig galen efter mer än två veckor!

Och vinnaren är...

...följer spänt valet från andra sidan jorden...

Tuberkulos

För att få jobba med barn i USA behöver man bevisa att man inte har TBC, så av den anledningen har jag nu frivilligt cyklat till doktorn (och betalat drygt 200 spänn) för att få sjukdomen insprutad i armen. Om tre dagar får jag ta mig dit igen så de kan se om jag har fått en reaktion eller inte. Hoppas inte ;)

Dagen har varit mycket bättre än igår. Igår hade jag inte tillgång till internet (som vi fick idag), ingen TV, inget folk, jag hade dock tillgång till en cykel, men på grund av att jag inte hade en karta kunde jag inte ta mig någonstans. Både Steve och hans syster Sarah jobbade, så jag kände mig ganska ensam. Bestämde mig iaf för att testa röra mig utanför dörren på egen hand. Efter att jag gått i 3 timmar tappade jag bort mig lite, men det gick bra.

Idag har jag klarat mig hela dagen själv; hämtat och lämnat Steve på hans jobb, TBC spruta, shoppat en klänning, ett par shorts och en tröja, samt lärt känna vägen till och från stan och doktorn på egen hand! Framsteg!

La Jolla Cove

La Jolla Cove är ett vatten-naturreservat här i San Diego som är helt fantastiskt att snorkla i. Efter att ha hyrt snorkelutrustning, simfötter och våtdräkter körde vi dit och dök i. Efter att ha klamrat mig fast vid Steve ett bra tag, tog vi oss upp på land igen och jag blev tvungen att erkänna för honom att jag aldrig har snorklat förut, samt att jag tycker hav, djup och vågor är lite skrämmande. Han fick köra en snabbgenomgång på hur man simmar med simfötter, att man inte kan andas genom näsan med cyklopet på och att det inte finns en chans i världen att vi skulle drunkna eftersom våtdräkterna gjorde att vi flöt lite grann. Efter att jag slappnat av hoppade vi i igen och denna gången, sacrebleu, kände jag mig som fisken i vattnet!

Jag har nu simmat med både leopardhajar och sälar, orangea fiskar och stora fiskstim!

Personligt rekord

San Diego är absolut en av de bästa städerna i Kalifornien. Vi valde denna gång att istället för att köra motorvägen ner, ta den berömda kuststräckan. Känd för sin vackra natur, tyckte vi att det var värt att i efterhand kunna skryta om att ha kört den hela vägen ner. Det är det. Men den tog längre tid än beräknat att ta sig ner för, så halvvägs ner fick vi stanna för att sova över. I Santa Cruz stannade vi, spelade minigolf och kollade på sjölejon. Där mötte vi också på en restaurang en man me kärleksproblem, som vi under en timme tillsammans med honom försökte lösa. Stackars Paul var upp över öronen kär, hoppas våra tips hjälpte lite!

Dagen efter fortsatte resan och vi fotograferade världens mest fotograferade träd. Denna dagen försökte jag hjälpa till att köra lite för att underlätta för Steve; förra gången lyckades jag ju bara köra i 40 minuter innan vi fick byta tillbaka. Men denna gången gick det bra - körde 7 timmar, 306 miles eller 492 km non-stop, vilket t.o.m. var längre än vad han gjorde, haha! Have to make up for last time ;)

Nine eleven

Elfte september uppmärksammas inte alls som det ser ut just nu. Vi uppmärksammar detta genom att dra en 3dagars-vända ner till San Diego.

001-415-963-1621

Vi har inte fått internet till vår lägenhet än, så därför blir det ett jäkla spring på Starbucks Coffe och andra wifi caféer.

I söndags började hela resan med att mitt Sthlm-Frankfurt flyg var inställt. Det löste sig som tur var och resan gick bra. Första natten spenderades på ett amerikanskt campingställe. Ordet camping definieras på amerikanska: två husvagnar, tre bilar, tre golf-carts, tv, grill, ac, filmer, pool, restauranger, diskmaskin och riktiga sängar. Det blev party första kvällen med flera beer-pong spel. Jag var tydligen kul att spela mot eftersom jag inte riktigt följde alla regler (ingen tackling?). Det var iaf en askul kväll. När vi sen gick och lade oss fick jag sova för första gången på 50 timmar. Skönt. Fördelen med det var att jet-lagen på sätt och vis blev mindre; jag är fortfarande grymt trött, men jag sover åtminstone hela nätterna utan att vakna varje morgon vid 4-tiden.

På tisdagen åkte vi till San Francisco. Jag skulle rösta på svenska generalkonsulatet och sen på kvällen skulle det bli mer partaj. Röstningen tog ca 5 min, roligt att se andra utlandssvenskar på plats, görandes sin medborgerliga plikt. Ambassaden var precis som man tänker sig, blonda människor, svenska flaggor, bilder på midsommarstänger och kungaparet. Partajet blev dock inte av men vi satte oss på en bar, drack lite, träffade två tyska pensionärer som bjöd oss på mer och sen gick vi på bio - Inception. Bortsätt från att jag fick öl spillt över min väska, pass, försäkringspapper mm, så var kvällen helt ok. Jag fick dock tvätta väskan två gånger och den hänger fortfarande på tork. Jag har också skaffat ett amerikanskt nummer - jag är nu en sann San Francisco girl! Nummret: se överskriften.

Onsdag morgon åts det frukost på Mel's Drive In, en restaurang där man åka tillbaka till 50-talet. Stolar, jukeboxar med musik, servitörkläder; allt. Underbart!! Det var första gången jag ätit också sen jag kom hit... Kan jag påpeka igen att det var underbart? :)

Gone with the Wind

Har precis anlänt till San Francisco, tagit sig igenom alla kontroller (som för övrigt verkade mindre utförliga än förra gången), träffat flera roliga människor och väntar nu på att bussen ska ta henne till Santa Rosa. Har inte sovit på 39 timmar och fler kommer det bli innan jag kommer få chansen! Men känner mig inte trött för tillfället, så det känns ju bra :)

Packa pappas kappsäck

Det är visserligen min resväska, men hur skulle det låtit? "Packa Saras kappsäck". Tja, inte hur dåligt som helst kanske, haha :) Det är iaf vad jag gjort på sista tiden och vad jag lär göra imorrn med. Packa, packa, packa... och vad var det mer? Jo, just det! Packa.

Idag har jag också varit på förtidsröstningen på Vallby och införskaffat en massa valblanketter och kuvert att ta med så jag kan rösta på ambassaden i San Francisco. Anledningen till att jag inte röstade idag var för att jag inte har bestämt mig än, men det kommer jag ha gjort tills på tisdag, för då gäller det!

Jag har nu också bränt alla mina foton (och när jag säger alla så menar jag alla) till dvd-skivor istället för cd, då det blev för många av dem. Det visade sig att ca 30 cd-skivor (efter en massa bildrensning) får plats på 4 dvd-skivor! Ha! Tacka iaf det jag sa till Sanna inte stämde; jag trodde hela mitt aktiva fotografliv skulle få plats på en dvd - 2003-07 var inte ens full när jag brände den (datan tog inte fler bilder utan att haka upp sig, så jag blev tvungen). Men -08 och -09 tog båda en hel dvd var, efter att jag slängt bort många bilder.

Nu, till mer packning, för på söndag morgon 03.55 går bussen från centralen som skall ta mig Arlanda. Borta med vinden :)

Såhär blev valet - Ny bas

Glasklart. Jag har bokat biljett och resa till San Francisco. Jag har nu jobbat min sista dag och det känns bra (lite pirrigt dock) att inte vara kvar; skönt att ta ett nytt steg i livet. På söndag åker jag!

Det firas med ett nytt utseende på bloggen.

Life is like a box of chocolate...

...om man inte är snabb nog finns bara körsbärslikören kvar till en! Nejmen, allt ändrar sig från ena sidan till den andra. Inget mellanting. Slår över helt.

Först var jag nervös för att åka, sen gick det över. Nu har nästa problem uppstått. För att kunna åka till mötet på amerikanska ambassaden imorrn, behövde jag ett papper som jag skulle få från en government lady. Hon sa att det skulle ta två veckor, vilket skulle vara till den 18:e. När inget hände ringde Steve dit för att skynda på processen. De gav honom ett papper att fylla i, vilket skulle göra just det. Speeda. I lördags visade det sig att det inte alls tar 14 dagar att fixa pappret, utan 45. FyrtioFEM! Och det kläcker de ur sig nu?! Goda nyheter dock; det går att få pappret på två veckor om jag betalar en muta på 8000 kr. Jo tjena.

Jag fick avboka mitt möte med amerikanska ambassaden eftersom jag nu inte kommer få detta papper förrän runt den 20 sep. Kul.

Så valet är nu:

1. Åka iaf, som på semester, i en månad för att sen fixa visumet i oktober (när jag ändå måste komma hem) och då åka och jobba i ca 4 mån.

2. Vänta tills jag får visumet och åka i slutet av oktober för att jobba i ca 4 mån. Problemet då är att jag inte kommer att ha nåt att göra här hemma. Alla kompisarna utflugna och jag har i detta fall sagt upp mitt jobb 2 månader för tidigt.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne

Och sol i sinne är det nu. Nu har hjärnan slappnat av. Jag är inte längre nervös, orolig eller har kalla fötter. Vi hade igår också ett långt fyratimmarssnack på skype, precis som vi brukade ha förut, om allt och inget. Under dessa timmar så försvann också det mesta av min förkylning. P.g.a. konversationen eller inte kan jag inte svara på.

Nu börjar hösten komma. Regn, blåst, äpplen och fina färger. Har börjat sticka min sjal/halsduk nu! :)

Skål för glada känslor!

It's all right

Idag har jag ätit kinamat med P och Gus

Morfar och Anna-Britta kom över på lördagskvällen för att tillsammans med oss fira årets första kräftskiva. Med ca 1/3 egenfixade kräftor blandat med resten kinesiska, var jag inte bara glad över att våra egna var jättegoda, utan också stolt över att våra egna t.o.m. hade bättre smak än de köpta!

Nu har jag också lyckats bliva sjuk så här på sensommaren. Förkylning. Feber. Och jobbat har jag gjort ändå. Jag ville inte ringa in sjuk när jag inte har jobbat på 2 veckor och bara ska jobba helger framöver :p En av lymfkörtlarna har svullnat lite på halsen. Det syns inte, men känns. Lite som ett over-sized riskorn, haha :)

Natten till fredag vaknade jag på morgonkvisten av en mardröm. Inte varje dag man har en sån. Som alla barn hade jag det som liten, men sen dess har det inte hänt förrän nu, detta år. De tre jag har haft i år är alla snarlika (så som mardrömmar är). De handlar alla om att nån sorts osynlig, hotfull varelse håller fast mig, jag kan inte skrika först, men efter några försök kan jag få fram några små ljud. Själva mardrömmen i sig kan jag klara av, men det allra läskigaste är att efter att jag har vaknat, kan jag upp till en halvtimma känna av greppet där varelsen hållt i mig, fingrarna som borrar sig in i armarna, halsen, dess andetag mot min kind.. Som att det inte alls till 100 % varit en dröm. Efter en av drömmarna blev jag tvungen att slå ut i luften för att verkligen göra klart för mig att det inte fanns något där :/ Drömtydningskurs nästa?

Ugg.

Life as we know it now

Mötte upp Sofia, Sanna och Eva på stan igår. Ett litet inofficiellt avsked innan alla försvinner från kära Vässan denna gång - slutet av en era, life as we know it now. Roligt nog var det inte sorgligt (kanske blir, men inte än). Det känns mest bara roligt och spännande att jag och de andra ska få börja gå på de livsstigar vi själva har valt.

Morfar ringde senare på dagen - hade fixat mjärdar - och nu var det dags att kräftfiska. Vi åkte ut och vips! 15 stycken! Vi la tillbaka 5 som var för små, men ändå! Skönt att bara kunna vara spontan ibland och lite random bara åka ut. Live now. Vi kom hem klockan halv ett på morgonen och så ställde vi oss och kokade dem på en gång. Mamma vågade inte, hon kände för kräftorna och stod och blundade, så jag fick göra nerslängandet i kastrullen. Skönt för dem att iaf dö på en gång när de nuddade vattnet.

Vilket påminner om att jag läste i tidningen om någon som hade dött när de i Finland hade haft bastu-vm eller nåt sånt. 110°C hade de varit uppe i innan domarna avbröt tävlingen och de tävlande föll ihop. 110°!! Består till 2/3 av vatten och tycker det är smart att vara i temperaturer där vatten kokar för längesen :/ Nej.

Alexa Chung

Jag höll inte med Fia helt när hon för ett bra tag sen uttryckte att Alexa Chung nog var den coolaste, bäst klädda tjejen någonsin. Men efter att undersökt saken har jag kommit fram till att så nog måste vara fallet.

And the award goes to.... Alexa Chung!

Åska i luften och åska i huvudet

Det åskar.
Jag älskar åska.
Den ligger på samma kärleksnivå som snö och köld gör för mig. <3 Därför gör denna dagen mig riktigt glad! Jag satt ute på trappen ett tag, med en kopp kaffe i handen och bara beundrade naturen. Åska och snö är två av de saker som på något vis låter mig få veta att allt är som det ska, att allt kommer att bli bra igen. Som att naturen säger ifrån. Det inger lugn och det behövs det väl lite av då och då :) Speciellt som nu i mina svaga halvdepressiosstunder. Jag måste helt enkelt sluta tänka:

På sistone har jag tänker ganska mycket på framtiden. Vad den betyder, vad som kommer hända, vad jag vill få ut av den. Det syns inte utanpå vad jag tycker, men det är stressigt att tänka ;) Speciellt är det två saker som jag tänker på:

Ett: Jobbvisumet till USA. Jag har det hela tiden surrande i bakhuvudet, trots att jag vet att det troligtvis inte kommer vara några problem och trots att jag vet att jag definitivt inte kan göra något åt saken. Jag önskar att jag bara kunde släppa det, inte tänka på det mera, men det verkar som att min hjärna inte kan släppa det till 100%.

Två: Stephen. Det känns ofta som att han är lite osäker på sig själv. Han blev svartsjuk när jag berättade en rolig historia om när en chef flirtade med mig på en fest för två år sen, blev nollställd i fejjan och var beredd på att köpa flygbiljetter hit för att säga till honom. Han blev svartsjuk när jag berättade om "bröllop-kamel-erbjudandet" när jag var i Tunisien. I Amsterdam när kan fick en snedtändning på brownien var han helsäker på att han hörde människors tankar runt omkring oss som alla gick ut på att "göra sig av med den mesiga amerikanen" och "ta svenskan till sin egen". Den skrämmer mig lite, denna svartsjuka. Det är för mig en 16-årskänsla, som var grymt negativ redan då, inte skön för någon. I'm done with den känslan, och det måste han också bli. Det får inte fortsätta, jag är min egen person.

En annan sak som också oroar mig lite med honom är hans överdrivna springande på gymmet, hans ovilja till skräpmat och hans ständiga snack om hur han är så healthy. Hur han tränar varje dag, eller iaf näst intill. Han har sagt till mig när jag påpekade tränandet att jag skulle säga till om "det började se konstigt ut". Det ser väl inte konstigt ut om man gillar muskler, men jag har ju alltid varit mer attraherad av killar med så mycket muskler att det precis syns. Och det är väl egentligen inte min sak att säga till honom hur han ska se ut? Jag vill inte vara sån. Om han vill se ut som en muskelberg är det väl hans sak? Men grejen är den att det verkar inte ens som att han tränar allt detta för sin egen skull. Han säger att folk i USA litar mer på folk som är vältränade, att hon kommer få mer brandmansjobb och uppdrag om han har en "snygg" kropp. Hur fel låter inte det? Vad är det USA gör mot sina medborgare? Vilka krav de ställer på sig själva och varandra. Det är sorgligt.

Han klipper också håret kort och beter sig som han tror att alla andra (vuxna) vill att han ska vara. Clean cut kid. Det oroar mig att han verkar vilja vara till lags för andra hela tiden. Vad vill han själv då?

Det finns en tredje sak också i huvudet, den som känns värst att tala om; jag är inte superkär i honom. Jag tycker om honom mycket, han är världens snällaste, underbar. Men är jag kär? För det känns inte som det jag kände när det var jag och Riccardo. Det var äkta, riktigt, upp över öronen. Men betyder det att detta inte är äkta? Nej det gör det inte. Finns det olika grader av kärlek?

Jag blir arg på mig själv när jag tvivlar såhär. Vad är det egentligen att tvivla på? Jag tycker ju om killen! Men det känns lite som att jag utnyttjar situationen eftersom jag åker över dit för att träffa honom, bo hos honom, jobba hos hans mamma och uppleva den amerikanska kulturen när jag inte är upp över öronen kär. Jag har ju velat åka utomlands, men aldrig riktigt vetat hur jag ska göra. Och nu när jag inte kom in på högskolan så blev det ju så passande. Men jag utnyttjar det väl inte om jag åker dit för att se hur det kommer går mellan oss?

Som jag berättade för Fia så hade jag några "kalla fötter-tankar" redan när jag åkte till USA i mars och den resan blev ju hur bra som helt för oss :) Så egentligen tror jag inte att det är så mycket att oroa sig över. När jag väl kommer dit kommer jag inse att det var helt rätt beslut att åka och att jag är lycklig.

Alla dessa tankar, funderingar och känslor gör att det åskar i huvudet på mig - jag behöver lite lugn, bara tänka på nuet. De säger ju att människan är det enda djuret som kan tänka framåt och planera framtiden. Att det är det som gör oss till människor. Är det kanske en dålig egenskap? Inte många av oss blir aldrig oroliga när vi tänker för mycket :) Vi behöver verkligen lära oss att leva i nuet.

Sara i Sahara

Nu är man hemma igen! Trött, lite förvirrad, men glad. Vilken resa man varit med om! Långa, lugna strand och havsdagar, med sand mellan tårna och salt i håret. Många nya vänner har man träffat och pratat med. Värme så det kommer upp ur öronen på en. Har dessutom också lyckats fått värmeutslag - i pannan. Schysst, bästa stället om man inte vill att det ska synas... :/

Med FritidsResor som guide åkte vi på en 2-dagarstur till Sahara. Vi besökte inspelningsområden för Star Wars filmer, kollade in berberfamiljers "grotthem", var med om två vansinnesfärder med landrover genom öknen, simmade i en oas, red på dromedarer i solnedgången genom Saharas sanddyner och övernattade i nomadtält/under bar stjärnhimmel med en biljard stjärnor.

Som varmast var vi uppe i 48 grader och jag tror aldrig att jag har druckit så mycket vatten eller svettats så mycket (utan att ha tränat) någonsin! Trösten var att alla andra var i samma båt! Lite arabiska har man lärt sig på kuppen och nästan blivit bortgift med löftet om en massa kameler som gåva i bröllopspresent.

Tunisisk man: "Ulf, Ulf! Zarra is for me!"
Pappa: "No, she's not for sale!!"

Tur att pappa inte gick med på det, haha :)

Helgen med stort H

Idag är min första (och enda) lediga dag på länge. Idag ska jag bara ta det lugnt och vara ute i solen - förbereda huden inför Tunisien nere på Framnässtranden. Mmmmm! Jag tycker att alla klagar över temperaturerna hela tiden. I vintras var det för kallt och nu är det för varmt. Det stämmer iofs, men tråkigt är allt klag som varken en själv eller alla andra verkar kunna sluta med. Allt klag åsido har det har varit ett superår - i vintras var det vinter och nu på sommaren är det sommar!

Idag hade jag min fjärde sanndröm. Dröm: jag satt vid datorn för att kolla på antagningsbeskedet till högskolan. Jag kunde inte komma in på sidan eftersom jag glömt lösenordet, men jag hittade ett lås och bokstavligen tog tag i det låsta låset och bröt upp det. Jag kom in på sidan. Verklighet: Antagningsbeskedet kom idag! Konstigt va? Igår sa jag dessutom till mamma att jag hade på känn att det skulle komma idag, medan hon skrattade och sa att 12 juni inte är mitten av månaden och att jag skulle få vänta ett tag till. Jag blev reserv 36 på högskoleprov och reserv 87 på betyg. Va? Har man två reservplatser? Iaf, jag har för mig att jag läste nånstans, nån gång att det bara är 30 personer som de tar in på programmet. Då måste alltså alla elever (gånger 2) hoppa av för att jag ska komma in. Är det troligt?

I fredags träffade jag gamla St Ilian gänget. Kändes precis som förr, även om det kändes längesen! Vi (jag iaf) hade jättetrevligt och roligt. Vi satt och kollade på raggarbilarna vid Löga med en öl i handen och pratade om ditt och datt. På bussen hem blev jag (ett försök till) uppraggad kille på bilen utanför. Helt plötsligt var han på bussen (utan att bussen stannat vid en busshållsplats) och försökte få med mig. När han inte lyckades hoppade han av vid en annan icke existerande busshållsplats med förklaringen till busschaffissen "det gick inte så bra med tjejen". Söt :) Jag har aldrig riktigt tyckt att Västerås har så mycket att erbjuda i killväg, men sen jag och Steve träffades tycker jag det dyker upp folk lite hipp som happ. Vad är det här?! Nu när det inte får det! Är det nån sorts prövning? Typiskt att han bor där :p

På lördagen cyklade jag och Sanna ner på stan för att träffa Fia, Carro, Eva och Ola. Kollade lite på raggarbilar igen, sen drog vi till Sigurdsgatan 25 för att lyssna på livemusik - Rockabilly. I början var tre av oss lite tveksamma eftersom det kostade 100 kr, men nu i efterhand anser jag bara att det var så värt det! Första bandet; Lil Camille & the Rattletones, var apbra! The Go Getters, som var huvudattraktionen denna kväll, också härliga. Helkväll men 50-talsinspiration där inte bara artisterna utan också de som lyssnade hade på sig 50-talskläder och buggade loss på dansgolvet. När jag kom hem vid halv tre-tiden på natten insåg jag att jag aldrig varit så svettig efter en utekväll. Var som värsta träningspasset.

Söndagskvällen ägnades åt fotbolls-vm. Grattis Spanien!

Sara the Psychic..?

På sista tiden har jag haft flera sanndrömmar. Tror aldrig det har hänt förut. Tre på rad dessutom!

1. Natten efter midsommar.
Dröm: jag hade en skål med fästingar som jag slängde på någon bara för att se hur många som skulle fastna (vet, jätteskumt!).
Verklighet: Mamma väckte mig med ett glatt "Gissa vem som har fått årets första fästing?". Hon hade fått årets första fästing.

2. Natten efter Peace & Love.
Dröm: Gustav blir antagen till sitt förstahandsval till gymnasiet.
Verklighet: Gustav blev antagen till sitt förstahandsval till gymnasiet.

3. Natten till idag.
Dröm: Jag skulle på bal. Hade på mig en gammelrosa klänning och sminkade mig hela tiden. När jag skulle gå upptäckte jag att mina två nedre hörntänder var lösa och vickbara. Bestämde mig att gå till tandläkaren.
Verklighet: Pappa berättade vid min frukost (han åt frukost tidigare, medan jag sov) att han bitit sönder en tand och skulle ringa till tandläkaren.

Slutsats:
Mina synska dagar har nu kommit. För den som vill ha råd, hjälp eller bara få kunskap om framtiden; hör av er!

Fr.o.m. nu är det Sara vs. Bläckfisken Paul.

Idag

Idag är det btw min bakvända födelsedag. 7/3 --> 3/7. Idag är det alltså på sätt och vis min andra 21-årsdag. Enligt amerikanske räknesätt iaf. Grattis till mig! Haha ;)

Eva och jag har varit och badat och legat på Framnässtranden. Så extremt, oerhört, jätteskönt! Bilens termometer visade påväg från jobbet till stranden 38°C (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) så det var inte undra på att ett dopp i det blå behövdes!

Ikväll blir det lite utgångsaktigt med tjejerna!

En vanlig fredagskväll

Försökte sola på dagen då jag inte började förrän kl 4. Men aj, så hett det var! Efter att ha legat och pressat i imponerande 5 minuter var jag så varm, svettig och törstig att jag gav upp. Men inte så konstigt det; det var 32 grader! Wow :) Efter att ha jobbat i 3 timmar, slutade jag och åkte hem. På kvällen åkte jag ner till Eva och Ola som var på Cityfestivalen och kollade på Hoffmeister. Åkte ner och parkerade. En halvtimme senare åkte Eva hem (så det var ju inte riktigt värt att komma ner) men jag stannade kvar en timme till med Ola och hans polare. Sen gick jag och när jag kom fram till parkeringshuset kom jag på att jag lämnat parkeringskortet i bilen - och nu var ju allt nerdraget och låst a.k.a. jag kommer inte in utan kortet :p Men Sara, spindelapan, lyckades klättra upp för den 5 meter höga väggen och ta sig in. Lite skrubbsår har jag som bevis. Sånt här gör man bara på sommaren!

Peace & Love

Midsommar blev en skön helg. Som vanligt. Det är en av högtiderna det inte riktigt går att misslyckas med. Eftersom det är sommar bli det liksom bra bara av sig självt. Det enda man önskar och hoppas är bra väder, men eftersom man inte kan göra något åt det, är det bara att luta sig tillbaka och njuta av livet. Alla ungdomar stannade kvar på midsommar, vilket gjorde det extra skoj. Jag och Fia hade egentligen bestämt att vi skulle hänga, men det blev inte så eftersom vi inte var klara med maten förrän kl 23. När vi cyklade hem bestämde jag mig för att testa på den gamla myten om 7 blommor under kudden. Det gick inte riktigt som planerat i år heller. För tre år sen drömde jag inte om någon alls, men i år drömde jag om minst 7 killar... :S

Hela den här veckan och förra har det varit otroligt bra väder, bara att njuta! Gus och jag har spelat riktigt mycket krocket. Hittills har jag vunnit flest gånger, men han börjar spela upp sig nu. Skönt att brorsan tycker det är kul att spela och att man lyckas få ut honom! På tal om Gus, han har nu kommit in på sitt förstahandsval till gymnasiet: Wenströmskas IT-program. Grätttttiss:D

Sanna och jag var på stan i måndags och det var kul att träffa söt. Försökte oss på att shoppa lite och det blev inte så tokigt. Bikini iaf ;) Fia och jag var på onsdagskvällen och tittade på premiären av The Twilight Saga: Eclipse. Hade den hållt på i 14 timmar till hade det inte skadat mig iaf.. :) Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm!!!!!!!!!!!!



Igår var jag och Fia på Peace & Love i Borlänge. Fick se många bra artister men de jag mest sett fram emot var ju så klart The Kooks och Vampire Weekend. Vi trängdes med många, mycket svettiga och partysugna personer framför Vampire Weekend scenen och när The Kooks skulle ta vid så bestämde vi oss för att stanna vid kanten av den jättelika människohopen. Den högen växte sen och blev enorm vid Robyn och sist på kvällen hade den blivit till en gigantisk massa. Elias and the Wizzkids, Biffy Clyro, Petter, Ane Brun, Devendra Banhart & The Grogs, them Crooked Vultures, The Cribs, Delphic och The Animal Five samt en massa spring hann vi med. Nu har jag ett halvtjusigt oranget armband till minne att roa mig med.

Hur bra har de senaste 7 dagarna varit eller?!

Det blir Africa!

Det blir Africa! :D Tunisien! Näst sista veckan i juli! Afrika. Africa. Afrika. Africa!!! Hör ni de afrikanska trummorna slå redan?

Things

Jag tycker att lite spännande saker händer varje dag nu. Jag har ä-n-t-l-i-g-e-n fått mina skor från h&m nu - och de passar! Fotbolls-vm har intressanta överraskningar; Schweiz vinner över Spanien, England spelar lika mot USA.. Ryggen krånglar inte längre, troligtvis tack vare step-uppen som jag troget genomfört på friskis 1-2 gånger varje vecka. Kan inte ens börja förklara en 1000-del av hur skönt det är att efter 6 år (mer eller mindre ständigt) inte längre ha ont i ryggen. Familjen planerar en sommarsemester tillsammans. Det ena roliga förslaget kommer upp efter det andra. Gran Canaria, Tunisien, Marocko, Cypern. Men senast av allt: Bornholm. Det ser egentligen hur bra och supermysigt ut som helst - Nordiska rivieran, men efter att ha diskuterat Afrika. Hm. Vi får se vad det blir. Kanske kommer in på språkvetenskapsprogrammet i Uppsala. Kanske inte. Kommer ta en sväng förbi USA igen, troligtvis i augusti. Kommer jag inte in blir det kanske lite senare. Nytt jobb? Nu ska jag läsa i min bok.

Nu har brorsan tagit grundenten!

Så grattis! :) Efter fyra år, har du äntligen tagit dig bort från St Ilian! Du och vännerna där hade mycket skoj ihop och jag tror du gjorde vistelsen i skolan för dem till det bättre!

Men mycket besvär har det också varit med lärare och rektorer som inte skött sig. Vi är glada över att allt trams nu är over and done with. Trams som att vänsterhänta måste "lära om" och spela på högerhänta gitarrer. Trams som att lärare som inte ens haft eleven i fråga någonsin ska sätta betyg. Trams som att rektorerna vänstrar med varandra. Trams som att ett betyg kan ändras till det sämre från en termin till nästa, trots att de inte ens haft ämnet den andra terminen.

Men nu är det iaf över! Nu behöver vi aldrig mer lyssna på den rektorns fåniga tal som är lika långtråkigt och dåligt avläst varje år. Vi behöver inte längre lyssna på hur den andra rektorn låtsas ställa "nyligen" påhittade frågor för att den första ska kunna fortsätta sitt tal. Du behöver aldrig åka tillbaka till den skolan (och om du vill behöver du inte ens åka förbi den igen). Och vi behöver inte längre ha våra föräldrar uppretade och till rektorn mejlsugna för allt dumt skolan hittar på.

Nu får du njuta av ett underbart sommarlov och under två månader glömma allt du lärt dig på 9 år. Ladda upp batterierna. Sen väntar gymnasiet. Det kommer bli det bästa!
Grattis till grundenten! <3

Grisblod och hårdrock

Igår var en otroligt härligt lugn dag. Precis en sån man vill ha när man är på semester, en sån dag då man verkligen får vila upp sig! Jag spenderade den genom att sola lite, plugga lite, läsa lite och genom att duktigt rensa bort kilon av papper och strunt från mina garderober. Ett jobb som än inte är klart på långa vägar, men det känns bra! Sen blir det klädrensning som jag tänkt på så länge. Snacka om vårstädning.

Efter att ha klippt gräsmattan i bikini cyklade jag och Fia till Systemet för att fylla på spritförrådet. Efter förra helgen är det helt slut, hur konstigt det än låter. Vi hade mycket dricka då :/ Utanför satt iaf Johan (som vi en gång i tiden hade som konfirmandledare + jag var ihop med i ca en vecka) och han bjöd oss till Sigurdsgatan 25 på kvällen. Hans syssling skulle spela. Hårdrock. Vår musiksmak (inte). Och de skulle hälla grisblod över sig.

Vi åkte hem och åt och sen efter att ha bakat snoddas gick vi ner. Musiken var intressant, men efter att ha gett den en 40-minuterschans, insåg vi att vi nog aldrig kommer att tycka om den. Frågor som uppstod under kvällens lyssnande var: "Kommer vi att få en chock nu?", "Vad sjunger man om när man skriver en sån här låt?", "Vad sjunger dem?", "Vilket språk sjunger de på?". Ytterligare saker att klura på var hur sångaren inte fick problem med rösten efter bara EN låt. Vi fick iaf problem med öronen efter första tonen och sprang in på toaletten för att proppa öronen med toalettpapper.

Det blev tyvärr inget grisblod.

Månen

Hur ska man förklara de senaste två veckorna? Vi har haft så otroligt skoj och dagarna försvann fortare än de borde gjort. Steve och jag har varit i Moskva och Amsterdam, sett och provat 100-tals nya grejer (kanske inte exakt hundra..). Nu har han åkt hem och det känns redan lite ensamt - mer än vad jag trodde det skulle göra.. :/

I Moskva häpnade vi av Röda torget och Vasilijkatedralen, åt Borsjtj och lärde oss lite ryska och en massa ryska bokstäver. Det var grejer det! I Amsterdam beundrade vi arkitekturen, cyklade, gick på zoo och två ölbryggerier. Vi åt också en brownie, vilket för mig var helt ovärt - jag är tydligen heltolerant mot marijuana. Steve var borta efter en 1/4 brownie. Jag hade övriga 3/4 + en joint= kände ingenting. Happ, kul att ha testat iaf :) Vi hittade också två tyskar som vi hängde med sista kvällen. Tillbaka i Sverige blev det till att åka inlines med Eva och parta på lördagen med alla tjejerna. Steve var väldigt glad över att få visa hur beerpong och jell-o-shots gick till och det blev lyckat.

På fredagskvällen hade vi en bästakväll med Fia och familjen. Hon kom över och åt middag med oss och sen blev det beerpong, kubb, beatles spel. Och tusan vad mycket olika saker vi drack! Jell-o-shots (med vodka i),öl, vin, kaffe, mjölk med licor 43... Har jag missat något? Hela famljen fick testa allt, tom brorsan :) kvällen var som sagt en av de bästa.

Sista dagen var det Mors dag och vi hade köpt en ram och satt in tre bilder i den; två på en giraff från zooet i Amsterdam och en på mamma efter tandläkaren. Dundersuccé! :D Hon gapskrattade i ungefär en kvart och sen efter det har hon skrattat varje gång hon sett tavlan. Sen blev det åka till Sthlm för att se Drottningholms slott. Sista natten spenderades på ett litet hotellrum med en stor säng :)

Och nu bor han på månen igen... :/

Nu bär det av

Nu är det dags att se världen igen! Om en fyra timmar drar jag till Stockholm och därifrån så småningom till Moskva och Amsterdam. Det kommer att bli super!! Återkommer på onsdag kl 14.10, ifall nån vill veta ;)

Igår ringde Josef till mig och tyckte att jag skulle ta och flytta till henne i Oslo. Det vill jag jättegärna! Det är bara en massa som måste fixas/tänkas på om jag kan göra det. T.ex. att fixa ett jobb där, hur det blir med jobbet här etc. Om jag väljer att säga upp mig, hur lång uppsägningstid är det då? Men om jag kommer in på högskolan i höst är det bra att ha ett helgjobb här kanske... Kan jag då jobba i Norge och åka hem varannan helg för att göra mina pass på IKEA? Är det värt det? Allt sånt här ska jag tänka mer på när jag kommer hem, just nu får inte allt plats i skallen på mig :) Nu är det till att packa klart!

Puss och hej så länge, jag uppdaterar!

Mja, det ska nog gå bra...

Det är så många saker som är emot oss och våran fina rundresa till Moskva och Amsterdam just nu, så det är nästan komiskt! Tur är väl det iaf, annars skulle jag nog nästan gråta lite smått av nervositet :P Det är bara det att efter så mycket tjafs angående visumet (som jag inte fått tillbaka än, btw) så är det fortfarande inte bara att åka. Nu kommer alla de saker som vi inte alls kan påverka in i bilden..! Saker som t.ex. 1. Att askmolnet återigen dragit, inte bara hit till Sverige igen, men också till London (där Steve ska mellanlanda) och också till Amsterdam. 2. Nu strejkar flygbolaget som Steve ska åka hit med. Han kommer visserligen hit (inga jordnötter på planet bara), men får inte veta förrän den 25/5 om han kommer hem. Men annars är det super :) Försöker att inte tänka så mycket på detta och på alla de pengar vi förlorar i så fall, med tanke på att det som sagt inte finns något att göra åt saken.

Idag har jag varit hos tandläkaren som inspekterat mina tänder. Kände mig lite halft mörbultad i tandköttet när jag gick därifrån, lite som man brukar göra, men på gott humör. Inga hål, inget fel alls faktiskt, såg bättre ut än någonsin (yes!). Dessutom så berättade hon för mig att man varje år tills man är 29 fick 300kr av försäkringskassan och att jag, eftersom jag inte utnyttjat mina från när jag var 20, hade 600kr kvar. Så eftersom räkningen skulle gå på 600 kr (alltså allt på försäkringskassans konto) gav hon som förslag att hon skulle putsa upp gaddarna på mig lite, vilket jag tyckte lät ok. Då skulle jag få betala 110 spänn, okej kostnad för mig. Men sen när jag gick hem fick jag ett voicemeddelande - hon hade sagt fel. Jag hade bara 300 försäkringskassepengar, och måste nu betala mer iaf. Blä!

Jobb imorrn (11.15-20.15) och sen är det slut. Bara packningen kvar och sen bär det av! Flllyyyyyyyyygg! :)

Och vill bara påpeka att trots att det bara varit vår i några veckor har alla tussilago och de två första maskrosgenerationerna redan blommat över...!

För att avsluta detta inlägg vill jag göra mig lustig över askan: Det har ju kommit in aska över Sverige och Storbritannien igen, men inte bara det. Nu finns den över en del av Nordamerika också. Alaska. Det är ju där den är :D:D:D

(Hahaha, Alaska! ALL-ASKA, fattar ni? ;) )

Ny frissa

Sitter här och funderar på om jag ska klippa håret lite mer i alla fall? Eller om inte mer på längden, ändå lite mer frisyr? Mitt hår gör ju inte så mycket av sig själv, så måste nog hjälpa det lite på traven. Om man ändå hade lite självstruktur på det. Om man ändå hade lite spännande vågor eller så i det. Om... ;)

Och nu har brorsan gått på sin första lektion innan han får börja övningsköra. <3

Grattis, eller vad säger man?

Ville bara säga grattis till lillebrorsan som igår morse äntligen fick ta bort tandställningen som funnits i mun pån i vått och torrt i två komma fem år! :D Blev supersnyggt!


Och glad Valborgsmässoafton alla! Nu är våren invigd, välkomnad och framför allt; officiellt här!