Sjutton

Lillebror är inte så liten längre. Steg för steg har lillebror växt om mig - längd, styrka etc. och det har alltid varit konstigt att tänka på. Häromdagen plockade vi i familjen jordgubbar ute hos Säbygubben och gissa vem som övningskörde hela familjen dit ut och sedan tillbaka? Igår fyllde lillebror 17 år :) Lillebror har blommat ut och fått en ännu härligare personlighet och blivit ännu roligare än förut :) Lillebror växer upp. Min lilla bror <3

Fåglarna

Vad är det med mig och djur den senaste tiden? För två veckor sen blev jag halvt jagad av två lodjur, veckan efter det klev jag på en geting och idag (komiskt nog tre dagar efter att jag och familjen sett Hitchcocks "Fåglarna") blev jag attackerad av en tärna. Jäkla fågelskrälle! Har aldrig upplevt djur som farliga eller läskiga förut, men nu vettefan. Getingen kanske inte räknas hit riktigt, men de andra två arterna, definitivt!! Kan fortfarande se tärnan framför mig när den dyker ner mot mig med sina ben och klor utsträckta... Lyfter upp i luften igen och tar ny sats, igen och igen :P Jag sprang. Ca 200 meter senare sprang jag in i parkeringshuset och hoppades att den inte skulle följa efter. Jag hade tur. Väl i bilen pustade jag ut och hjärtfrekvensen återgick till det normala. Tack och lov. Fåglar har faktiskt aldrig varit mitt favoritdjur.

Svensk Klassiker del 1

Idag var det dags för Vansbrosimmet. 3 km - två medströms i Vanån och en (den sista) uppströms i Västerdalälven. Jag kände mig supertaggad - det var ju detta som jag och mamma tränat för, jobbat för, övat för, kämpat för, svettats för! :) På med våtdräkten, på med den tjusiga badmössan vi fick (orange..) och på med simglasögonen och sen iväg! Sammanlagt hade över 13 600 personer anmält sig till loppet = m-å-n-g-a om ni inte fattade det ;) När våran startgrupp simmade iväg blev det som ett hav av orangea huvuden som snabbt flöt iväg i ån. Mamma och jag simmade på ganska försiktigt först - vi hade hört att man skulle göra så de första två och spara krafterna till den sista eftersom det var lätt att ta ut sig om man inte är/var en van simmare, vilket vi ju inte är. Pappa, Gus och morfar var våra cheerleaders och stod redo med kamerorna på varje bro vi simmade under och vid varje krök vi simmade runt :) Skönt att ha ett sådant engagerat team med!
När vi bytte ån mot älven, med- mot motströms så fick vi veta hur lång tid vi simmat och hur långt det var kvar till mål. Vid denna tidpunkt hade de bojat in där man fick simma också och utrymmet krympte. Många simmare på liten yta innebär en del sparkar på lår och i mage, men inget allvarligare än så :) Vi simmade på och rätt som det var var vi framme. Vi simmade på 1 timme och 20 minuter - jag två sekunder snabbare än mamma, haha :) Sedan fick vi våra medaljer samt ett snyggt diplom. Vi räknade sedan ut att vi hade kunnat simma bra mycket snabbare de två första kilometrarna - det visade sig att vi hade simmat den sista (motströms) mycket fortare än vad vi hade simmat de två första!!! Lustigt samt lite fånigt :) Så om vi gör om loppet (vilket jag kan tänka mig att göra eftersom det var riktigt roligt!) ska jag simma på, jag tror inte att jag tar ut mig :) Men jag är ändå nöjd - nu har vi tagit det första steget av fyra mot den svenska klassikern och det känns riktigt bra! Jag vill ge en eloge till de som stod bakom planeringen för Vansbrosimmet: mycket väl gjort! Säkerheten var superb! Alla båtar och människor längs simrutten, som stod redo att rädda en vid behov. Allt från hur de tog hand om ens saker till de som delade ut mat och tog hand om soporna. Otroligt välplanerat!

start

jag och mamma

glad

Vansbrosimmet - check! :)