Hm...

Har sedan en tid tillbaka märkt att jag börjat att se dåligt på långt håll (:p) så jag bestämde mig idag för att ringa och boka tid för synundersökning. Och det gick bra, fick komma dit på en gång. Sant som sagt, så såg jag dåligt också. Inte så mycket, men lite. Det minsta antal synfel man kan ha :) Tillräckligt för att det skulle märkas, men så pass lite att det fortfarande är frivilligt för mig ifall jag vill ha glasögon eller inte. Hade -0,25 på båda ögonen i både syn- och brytningsfel (är inte riktigt säker på vad skillnaden är), haha :)
Så vi får väl se ifall jag skaffar ett par brillor eller inte! Det kommer jag nog visserligen att göra, annars kommer jag nog bara gå runt och irritera mig jättemycket på att allt är suddigt. Så där kommer en helv förmögenhet att ryka åt skogen... :P Hela dagens undersökning kostade mig dessutom 295:- så jag har både blivit fattigare idag och fått veta att jag ser dåligt! :/ Haha.. :)

Måste också bara tillägga att vår senaste utgång (i lördags) var mycket lyckad! Var jätteskoj att få träffa några av er, var ju hela två veckor sedan sen sist! Så det gjorde mig allt på gott humör!

Och grattis igen till Oscar som har fått jobb :)

KLAR!!

Nu är jag klar!
Ingen mer tenta som är ivägen för min vilja!
Sweet :)

Dedikation till Solen.

Jag skulle vilja dedikera det här inlägget till solen som tack.

Solen, som är livgivaren till allt och alla på den här planeten. Det är tack vare solen som vi finns. Solen som lyser på oss varje dag, år ut och år in, i uppgång och nergång, till och med när det när allt känns sämst. Ovan molnen skiner alltid solen, för solen är pålitlig och finns alltid där.

Om det fanns en gud, så tror jag att det skulle vara Solen. De gamla civilisationerna som dyrkade stjärnan var nog de smartaste och mest logiska i min mening. Solen som lyser och gör varje dag så vacker, solen som ger oss alla romantiska solnedgångar och orsaken till att gå upp på morgonen. Solen som vi älskar att sola oss i, som vi klagar på när den inte syns och som vi gnäller på när vi får den i ögonen. Sån är människans natur. Känns som om vi inte uppskattar den tillräckligt för allt den gör för oss. Man tänker inte på den så ofta eller på det sätt som den förtjänar.

Det är synd. Solen som är så fantastisk kan vi inte titta på. Försöker man se dess skönhet längre än en sekund riskerar man bli blind, få ögonen brända ut ur huvudet. Det enda vi kan göra är att måla imitationer av den, se en avbild i filmer. Det är synd.

Varför?

Måste vara den svåraste frågan! Trots att den är otroligt tråkig och vanligt och oftast inte ger något vettigt svar så ställer man alltid den. Varför?
Dagens varför handlar om varför jag bara inte kan ta tag i pluggandet. Det är ju så nära slutet! Känner bara för att ge upp hela skiten, slänga boken i väggen och skrika AAAARRRRGGHH!! Pluggandet irriterar mig SÅ mycket! Jag fattar inte. Kursen skulle ju vara rolig, meningen med den var ju att jag äntligen skulle få läsa något som JAG ville, nått som betydde något för mig. Gör det inte det då längre? Jag vet inte. Kursen har bara känts stressig, svår och ivägen för den lilla gnutta av impulsivitet jag fortfarande har kvar. Nu är kursen bara ett måste som jag mer än allt annat vill bli av med... Bläh! Jag tycker fortfarande om arkeologin, det förhistoriska, eller iaf idén av ämnet. Men nu vet jag inte vad jag vill på lång sikt längre. Varför?
På kort sikt vet jag. Jag vill göra det jag känner för när jag kommer hem om dagarna, jag vill måla, spela, virka, sjunga, springa... Jag vill resa, se världen, jag vill njuta av nuet.
Det positiva med hela skiten är ju att livet aldrig blir som man har tänkt sig. Det är impulsivt, vilket passar mig!

Nytt åt = ny start

Nu har ett nytt år börjat och då är det väl dags att ta upp bloggen igen och ge den en ny chans! Mitt nyårslöfte i år var ju att göra allt det som jag sa att jag skulle göra, inte bara säga det. Så antingen så kommer jag bli mycket mer aktiv, eller mycket tystare. Och vi vet väl alla att det sista inte kommer att fungera särskilt bra :)

Igår var vi hemma hos Carro på Bjurhovda med Oscar, Fia, Eva, Josef, Ola, Sanna och Jenny. Åt & drack gott, pratade mycket, spelade Rockband och dansade lite också. Ett av de många samtalsämnena var en diskution angående hur man upplevde disktrasor :) Strax innan midnatt sprang vi ut, upp på en kulle med champagneglasen i högsta hugg, ringde fröken Ur och började räkna ner till det stora 12-slaget. Med ett högt "Gott Nytt År" från var och en anlände det nya året och fina fyrverkerier sköts iväg. Fick många fina bilder den kvällen, som jag SKA lägga upp på facebook :)

Nu är det 1 januari och det känns redan lite grått och trist. All julstämning och förväntan har blåst bort. Kvar är alla måsten som man inte hann med innan årsskiftet: Tentamen, rumsstädning... etc. Men det kommer också att bli av, även om det känns lite tungt just nu. Som Josef sa igår kväll; så som man är på nyårsafton kommer man att vara för resten av året. Så att vara glada och smått fulla kan vi alla se fram emot!

Gott nytt 2009 alla!