Det var ett ganska vanligt koncept om fiender, kärlek och respekt - lite "Romeo och Julia"-stil över det hela faktiskt, som det är i de flesta filmer, men framlagt på ett (iaf för mig) ganska annorlunda sätt. Menar, visst det finns aliens i andra filmer med, men det var annorlunda. Avatar var så skickligt gjort att man lätt skulle kunna tro att allt animerat var på riktigt. Varje gång någon ny växt, eller ett nytt djur (etc.) introducerades kände man sig som ett litet barn som ständigt blir imponerad och förvånad över allt nytt. Innan man blivit gammal och van vid världen. Intressant var också att man in a heartbeat skulle ha valt Avatarerna framför sin egen ras om man skulle varit med! Är inte en softis när det kommer till filmer, men det var nästan så att det fuktades lite i ögonen vid vissa moment. Rekommenderas varmt att ses! Inte för att ni behöver gå på bio och se den, jag har redan bestämt mig för att köpa den, så vi kan ju boka en tid hos mig när den kommit ut. Det är, btw, ett mycket bra betyg för en film. Om jag köper den :)
Innan filmen ringde Roberto för att ses. Jag gick med på det och han sprang över en halvtimme. Han berättade snabbt att det var något han hade att säga. "Jag tycker om, tycker om dig". Menande blick. Jag berättade att jag inte tyckte om honom på det sättet. "Jag vet att jag är den som skulle kunnat göra dig lycklig. Det vet jag att jag fortfarande är". Känns bra att äntligen veta vad det var som var "fel".
