Campingresan börjar i dag, eller rättare sagt ikväll. 10 dagar :)
Det här blir nåt jag aldrig tidigare varit med om!
fredag 26 november 2010
onsdag 24 november 2010
Det tar fyra timmar till Reno, my ass
Av någon anledning skulle vi åka upp till Reno för att hämta hem ett 10-tal möbler som mamman köpt. I utbyte skulle de få de gamla möblerna. Så långt okej. Fyra timmar skulle det ta åt ett håll. Eftersom att vi hade åkt så mycket bil i helgen (~9 timmar både lör och sön) så skulle vi få sova över på ett kasino-hotell. Reno är känt som ett litet Las Vegas.
På vägen upp blev det helt plötsligt långlång kö på motorvägen - en bil hade fattat eld fick man höra på radion. Batteriet i vår bil dog och vi fick ta hjälp av mannen i bilen bakom och hans startkablar. Halvvägs upp började det störtsnöa (Reno ligger uppe i bergen) och auktoriteten stängde av motorvägen för alla utan kedjor och fyrhjulsdrift. Tack och lov att vi hade det. Efter mycket om och men lyckas vi ta oss fram till Reno. Fyratimmars-resan hade dock blivit en niotimmars... Så långt okej i alla fall. För att muntra upp oss själva tog vi en snabbrunda på kasinot innan vi gick och lade oss.
När vi sen vaknade var det bara att plocka upp möblerna så fort affären öppnade och börja resan hemåt. Det var nämligen viktigt för mig att ta oss hem i tid. Jag hade köpt biljetter till Robyn som hade konsert i San Francisco på tisdagskvällen och jag hade gått och längtat efter konserten sen i oktober när jag först insåg att hon skulle spela där.
Men även denna gången skulle det ju så klart krångla. Det blev lång kö efter att ett fåtal fordon halkat, slirat och kört av vägen. (Hur kör de egentligen här?) Motorvägen stängdes på nytt av. Vi blev fast i Reno i några timmar sen var det bara att sätta gasen i botten. Men. Icke. Gick. Det. Fan. Vad. Sur. Jag. Blir.
Två timmar efter att konserten börjat är vi i Santa Rosa igen med möblerna, en timme från San Fran. Bara att ge upp. Kul. 560 kr rakt i sjön. Jag försökte ringa till dem och få pengarna tillbaka, men snöstorm och avstängda vägar var inte tillräckligt. Kul.
När vi sen kommer med möblerna, hur reagerar familjen? Säger de något för att visa sin tacksamhet? Mamman säger "men varför åkte ni inte till konserten?" Därför att du skickade iväg oss att hämta möbler, pucko. Styvpappan säger "Hur får jag in soffan, dörren är för liten" Jag säger att han ska vinkla den. Han säger vresigt åt mig att inte prata eftersom det inte hjälper. Jävla asshole. Steve tyckte det var pinsamt, vilket jag kan förstå, alltid så konstig den där pappan. Steve bad om ursäkt för honom, vilket var snällt, men det tycker jag inte att han ska behöva göra, det är ju inte hans fel att styvpappan är ett sånt kukhuvud. Ett förslag på vad den ena, den andra eller båda kunde ha sagt istället är:
"Tack Stephen för att du åkte och hämtade våra möbler, alltid gör alla puckade skitsaker vi ber om utan att vi visar minsta uppskattning på det och tack Sara för att du gjorde vår son sällskap till den jäkla skithålan mitt i ingenstans 4 (9) timmar åt helvetet. Ett ställe som vi inte ville åka till själva, utan skickade er till eftersom vi är för lata för att göra det själva trots att det är våra skitfula möbler (tänk gammelmormor-stil men utan stilen..). Och förlåt för att du missade din konsert på vår bekostnad, vi betalar gärna igen dina pengar."
Det hade varit mycket trevligare att höra det. En sak som jag har insett är att familjesynen är mycket trevligare och bättre hemma. Där man kan ha roligt tillsammans. Där man inte behöver göra en massa skitsaker.
Vad är det med folk här egentligen? Jag hade t.ex. blivit lovad jobb - att jobba som dagisfröken. När jag åkte hem efter september sa mamman att hon inte ville att jag skulle åka och att hon inte kunde vänta tills jag kom tillbaka och kunde hjälpa henne mera. Men under sep fick jag bara göra pappersarbete och bara 5 gånger á 3 tim. Nu när jag är tillbaka skulle jag fått börja jobba igen efter en vecka, men har fortfarande inte sett skymten av nåt, förutom när det gäller att städa skolorna på helgen á 1 tim eller vaxa golv á 12 tim på rad med Steve. Vaxa golv är dessutom för tungt för mig, jag orkar inte.
Nu räcker det. Jag har fått nog av dessa små skitsaker som jag och Steve får i uppdrag (varför tackar han ja till dem? Det är ren utnyttjning). Efter att ha sett hur smutsiga skolorna faktiskt är, hur dåligt det är skött, vet jag inte om jag vill jobba där. Nu ska vi iaf få hjälp med visumet av en advokat (vän till pappan) och går det bra så söker jag väl ett riktigt jobb här istället.
På vägen upp blev det helt plötsligt långlång kö på motorvägen - en bil hade fattat eld fick man höra på radion. Batteriet i vår bil dog och vi fick ta hjälp av mannen i bilen bakom och hans startkablar. Halvvägs upp började det störtsnöa (Reno ligger uppe i bergen) och auktoriteten stängde av motorvägen för alla utan kedjor och fyrhjulsdrift. Tack och lov att vi hade det. Efter mycket om och men lyckas vi ta oss fram till Reno. Fyratimmars-resan hade dock blivit en niotimmars... Så långt okej i alla fall. För att muntra upp oss själva tog vi en snabbrunda på kasinot innan vi gick och lade oss.
När vi sen vaknade var det bara att plocka upp möblerna så fort affären öppnade och börja resan hemåt. Det var nämligen viktigt för mig att ta oss hem i tid. Jag hade köpt biljetter till Robyn som hade konsert i San Francisco på tisdagskvällen och jag hade gått och längtat efter konserten sen i oktober när jag först insåg att hon skulle spela där.
Men även denna gången skulle det ju så klart krångla. Det blev lång kö efter att ett fåtal fordon halkat, slirat och kört av vägen. (Hur kör de egentligen här?) Motorvägen stängdes på nytt av. Vi blev fast i Reno i några timmar sen var det bara att sätta gasen i botten. Men. Icke. Gick. Det. Fan. Vad. Sur. Jag. Blir.
Två timmar efter att konserten börjat är vi i Santa Rosa igen med möblerna, en timme från San Fran. Bara att ge upp. Kul. 560 kr rakt i sjön. Jag försökte ringa till dem och få pengarna tillbaka, men snöstorm och avstängda vägar var inte tillräckligt. Kul.
När vi sen kommer med möblerna, hur reagerar familjen? Säger de något för att visa sin tacksamhet? Mamman säger "men varför åkte ni inte till konserten?" Därför att du skickade iväg oss att hämta möbler, pucko. Styvpappan säger "Hur får jag in soffan, dörren är för liten" Jag säger att han ska vinkla den. Han säger vresigt åt mig att inte prata eftersom det inte hjälper. Jävla asshole. Steve tyckte det var pinsamt, vilket jag kan förstå, alltid så konstig den där pappan. Steve bad om ursäkt för honom, vilket var snällt, men det tycker jag inte att han ska behöva göra, det är ju inte hans fel att styvpappan är ett sånt kukhuvud. Ett förslag på vad den ena, den andra eller båda kunde ha sagt istället är:
"Tack Stephen för att du åkte och hämtade våra möbler, alltid gör alla puckade skitsaker vi ber om utan att vi visar minsta uppskattning på det och tack Sara för att du gjorde vår son sällskap till den jäkla skithålan mitt i ingenstans 4 (9) timmar åt helvetet. Ett ställe som vi inte ville åka till själva, utan skickade er till eftersom vi är för lata för att göra det själva trots att det är våra skitfula möbler (tänk gammelmormor-stil men utan stilen..). Och förlåt för att du missade din konsert på vår bekostnad, vi betalar gärna igen dina pengar."
Det hade varit mycket trevligare att höra det. En sak som jag har insett är att familjesynen är mycket trevligare och bättre hemma. Där man kan ha roligt tillsammans. Där man inte behöver göra en massa skitsaker.
Vad är det med folk här egentligen? Jag hade t.ex. blivit lovad jobb - att jobba som dagisfröken. När jag åkte hem efter september sa mamman att hon inte ville att jag skulle åka och att hon inte kunde vänta tills jag kom tillbaka och kunde hjälpa henne mera. Men under sep fick jag bara göra pappersarbete och bara 5 gånger á 3 tim. Nu när jag är tillbaka skulle jag fått börja jobba igen efter en vecka, men har fortfarande inte sett skymten av nåt, förutom när det gäller att städa skolorna på helgen á 1 tim eller vaxa golv á 12 tim på rad med Steve. Vaxa golv är dessutom för tungt för mig, jag orkar inte.
Nu räcker det. Jag har fått nog av dessa små skitsaker som jag och Steve får i uppdrag (varför tackar han ja till dem? Det är ren utnyttjning). Efter att ha sett hur smutsiga skolorna faktiskt är, hur dåligt det är skött, vet jag inte om jag vill jobba där. Nu ska vi iaf få hjälp med visumet av en advokat (vän till pappan) och går det bra så söker jag väl ett riktigt jobb här istället.
36 feet for 31 minutes
Som sagt, mycket på G! På torsdagen tänkte vi ta en njutaredag och tillbringa alla ljusa timmar nere vid områdets pool med en picknick och margarita nära till hands. Det sprack visserligen halt eftersom det nu är vinterhalvår och poolen har stängt. Vi har nyckel dit in, men det smartisarna hade helt enkelt satt på ett lås till för att hålla såna som vi borta. Men spelar det roll vilket halvår det är när det är 25 grader och man vill ta ett dopp?
På fredagen åkte vi och hyrde alla de prylar som behövs för att kunna dyka i havet. Det var simfötter och handskar, våtdräkter och BCD-er. Till och med luft får man betala för ;) Fredagen fortsatte sen med att vi städade en skola och avslutades med att vi gick och såg sista Harry Potter-filmens första del på premiärdagen.
Lördag - äntligen dags! Eftersom platsen vi skulle dyka på låg 3 timmar bort blev vi tvungna att gå upp kl 5 (Ugg, ugg, ugg...) för att hinna dit till kl 9. Två dyk klarades av denna dagen. Jag blev förvånad över hur mycket det fanns att se under det blå. Jag har ju hört om alla sjögrässkogarna här i Kalifornien, men inget mer än så. Nu var det fel säsong för dessa, tyvärr, så det fanns bara några få. De skogarna är dock grymt coola och skall upplevas av mig i framtiden. De kan bli 50 meter långa och växa 60 cm på en dag. Slå det om du kan!
Vad vi istället fick se var sjöstjärnor, så många att de var packade på varandra, sjögurkor och fiskar, krabbor av flera olika sorter och storlekar - allt från vanlig liten krabba till "stenkrabbor" etc, 10 cm till 60 cm. Vi såg brännmaneter och hur många olika växter som helst. I framtiden måste jag lära mig vad alla sorter är för något. Läraren visste precis vad allt var och att få veta vad man såg var imponerande.
När vi sen åkte hem på lördagen åt vi middag hos en viss faster Jodie. Mycket skoj person :) Lördagen var för övrigt en väldigt skoj dag vädermässigt. Vi hade sol, vi hade regn, blå himmel, molnig himmel, blåsigt, vindstilla, regnbågar, åska och blixtar.
Efter två dyk på söndagen också så är vi nu två fullfjädrade, hundraprocentigt hel-certifierade dykare! :D
På fredagen åkte vi och hyrde alla de prylar som behövs för att kunna dyka i havet. Det var simfötter och handskar, våtdräkter och BCD-er. Till och med luft får man betala för ;) Fredagen fortsatte sen med att vi städade en skola och avslutades med att vi gick och såg sista Harry Potter-filmens första del på premiärdagen.
Lördag - äntligen dags! Eftersom platsen vi skulle dyka på låg 3 timmar bort blev vi tvungna att gå upp kl 5 (Ugg, ugg, ugg...) för att hinna dit till kl 9. Två dyk klarades av denna dagen. Jag blev förvånad över hur mycket det fanns att se under det blå. Jag har ju hört om alla sjögrässkogarna här i Kalifornien, men inget mer än så. Nu var det fel säsong för dessa, tyvärr, så det fanns bara några få. De skogarna är dock grymt coola och skall upplevas av mig i framtiden. De kan bli 50 meter långa och växa 60 cm på en dag. Slå det om du kan!
Vad vi istället fick se var sjöstjärnor, så många att de var packade på varandra, sjögurkor och fiskar, krabbor av flera olika sorter och storlekar - allt från vanlig liten krabba till "stenkrabbor" etc, 10 cm till 60 cm. Vi såg brännmaneter och hur många olika växter som helst. I framtiden måste jag lära mig vad alla sorter är för något. Läraren visste precis vad allt var och att få veta vad man såg var imponerande.
När vi sen åkte hem på lördagen åt vi middag hos en viss faster Jodie. Mycket skoj person :) Lördagen var för övrigt en väldigt skoj dag vädermässigt. Vi hade sol, vi hade regn, blå himmel, molnig himmel, blåsigt, vindstilla, regnbågar, åska och blixtar.
Efter två dyk på söndagen också så är vi nu två fullfjädrade, hundraprocentigt hel-certifierade dykare! :D
lördag 20 november 2010
onsdag 17 november 2010
La Vita É Bella
Den filmen är underbar! Vet inte hur många gånger jag sett den, men det är nog tvåsiffrigt minst. Idag var senaste gången.
Idag har jag också kunnat hämta mitt högskoleresultat: 1,3! Detta betyder att jag har höjt mig sen förra gången! Yeay :)
Andra intressantheter är att vädret fortfarande håller sig på 20+skalan här (helt galet!) och att vi ska fixa klart dykcertifikatet i helgen.
Idag har jag också kunnat hämta mitt högskoleresultat: 1,3! Detta betyder att jag har höjt mig sen förra gången! Yeay :)
Andra intressantheter är att vädret fortfarande håller sig på 20+skalan här (helt galet!) och att vi ska fixa klart dykcertifikatet i helgen.
söndag 14 november 2010
Halvcertifierad grodman
Eller grodkvinna? Haha :) Efter att nu ha pluggat dyk-teori i en vecka så hr vi nu avklarat halva kursen för att få ett Open Water Diver-certifikat. jag vet nu hur man ska göra för att sjunka/stiga på en säker hastighet och hur man ska göra för att tryckutjämna. Hur man ska göra för att kunna sväva i mitten och hur man ska göra för att undvika dykarsjukan, dykar-teckenspråk samt hur lång tid jag måste vänta innan jag får flyga efter ett dyk. Det är sjukt skoj att befinna sig under vatten i en timme utan att behöva simma upp till ytan efter luft. Det som är kvar nu innan jag är hellicenserad är att göra fyra "riktiga" utomhus-i-havet-dyk. Ser fram mot det!
Ps. Grattis på fars dag! <3
Ps. Grattis på fars dag! <3
måndag 8 november 2010
Ett år
Idag är det precis ett år sen jag och Steve möttes för första gången i Berlin. Vi firar detta genom att ha en lugn dag i parken, samt att på kvällen gå på fin fondue-restaurang :)
Idag är det också exakt 115 år sen man uppfann röntgen.
Idag är det också exakt 115 år sen man uppfann röntgen.
Hur man firar Alla Helgona i Amerikatt
1. Bryt dig in på en kyrkogård genom att klättra över staketet (alla är stängda och låsta kvällstid)
2. Fumla dig fram eller navigera via stjärnorna efter en bra plats att ställa ljuset på (alltså inte på nåns grav - de har inte minneslundar här)
3. Tänk på döda nära och kära (dvs. inte på zombies - de flesta inte kremeras här)
4. Ta inte med en pojkvän som inte förstår sig på traditionen och halvförstör stämningen genom att påpeka zombies och andra dumheter
5. Fumla dig tillbaka till rätt sida av staketet
Ljuset såg så fint ut där jag placerade det mellan parkbänken och trädet, stjärnklart och lite rök som kom ur munnen. Romantiskt. Mormor och farmor, farfar och farfar, gammelfarmor och gammelfarfar blir nog nöjda med den platsen ;)
Fick återigen visum-papprena tillbaka skickade idag. Eller rättare sagt, för en vecka sen, men jag fick av en händelse/misstag veta det idag när Steve och hans mamma pratade om brevet som inte var öppnat än. Är det så svårt att säga till mig samma dag de får brevet så jag kan fixa det? Eller åtminstone öppna det samma dag så "felen" går att åtgärda snabbt? Jag blir arg när han inte kan ta tag i det, när han inte berättar viktiga saker som angår mig - undanhåller eller inte bryr sig? Jag funderar smått på att ta tillbaka delar av den ursäkt jag skrev för några bloggar sen...
"Felen" är nu nya fel som inte nämndes förra gången vi fick dem tillbaka skickade. Vi hade till och med en visum-persom som berättade för oss hur vi skulle göra sist. Så nu är vi alltså tillbaka på 6 nya månader, om det går smidigt, vilket erfarenheten tyvärr säger till mig att det inte kommer göra nästa gång heller :/
2. Fumla dig fram eller navigera via stjärnorna efter en bra plats att ställa ljuset på (alltså inte på nåns grav - de har inte minneslundar här)
3. Tänk på döda nära och kära (dvs. inte på zombies - de flesta inte kremeras här)
4. Ta inte med en pojkvän som inte förstår sig på traditionen och halvförstör stämningen genom att påpeka zombies och andra dumheter
5. Fumla dig tillbaka till rätt sida av staketet
Ljuset såg så fint ut där jag placerade det mellan parkbänken och trädet, stjärnklart och lite rök som kom ur munnen. Romantiskt. Mormor och farmor, farfar och farfar, gammelfarmor och gammelfarfar blir nog nöjda med den platsen ;)
Fick återigen visum-papprena tillbaka skickade idag. Eller rättare sagt, för en vecka sen, men jag fick av en händelse/misstag veta det idag när Steve och hans mamma pratade om brevet som inte var öppnat än. Är det så svårt att säga till mig samma dag de får brevet så jag kan fixa det? Eller åtminstone öppna det samma dag så "felen" går att åtgärda snabbt? Jag blir arg när han inte kan ta tag i det, när han inte berättar viktiga saker som angår mig - undanhåller eller inte bryr sig? Jag funderar smått på att ta tillbaka delar av den ursäkt jag skrev för några bloggar sen...
"Felen" är nu nya fel som inte nämndes förra gången vi fick dem tillbaka skickade. Vi hade till och med en visum-persom som berättade för oss hur vi skulle göra sist. Så nu är vi alltså tillbaka på 6 nya månader, om det går smidigt, vilket erfarenheten tyvärr säger till mig att det inte kommer göra nästa gång heller :/
måndag 1 november 2010
Nytt hus
Vi har äntligen efter så mycket krångel fått flytta in i huset vi faktiskt ska bo i. Familjen som var här före, var riktigt jobbiga - ett pris bestäms och gås med på, ändras, gås med på, nya regler, okej, ändras, bla bla bla. Allting ligger på golvet i en enda röra (faktiskt många röror) och man får akta sig så man inte kliver på nåt och gör illa fötterna. Idag blir "fixa i ordning"-dag och till och börja med ska vi också åka och titta på/köpa en kyl och frys. De som bodde här innan tog med sig kylen och frysen, så det var ju en roligt överraskning! Vi har till och börja med haft maten kvar på det gamla stället, när vi sen skulle lämna in nycklarna flyttade vi maten till Steves jobb, men nu har han jobbat sin sista dag, så då måste maten flyttas därifrån idag också. Tok. Mäklaren hade lovat att det skulle ingå, men dumt nog hade de inte tagit det på pappret, så då kan de ju inte säga nåt nu heller. Men man tycker ju ändå att sagt ord ska stå.
Övriga parenteser: Idag är första november, och jag trodde aldrig, aldrig att jag på ett ställe där jag bor, skulle kunna gå runt i bara shorts och t-shirt, köpa glass och tycka det är varmt och skönt!
Jag har gjort en själv-manikyr och testat mig på prickar:
Övriga parenteser: Idag är första november, och jag trodde aldrig, aldrig att jag på ett ställe där jag bor, skulle kunna gå runt i bara shorts och t-shirt, köpa glass och tycka det är varmt och skönt!
Jag har gjort en själv-manikyr och testat mig på prickar:
Halloween
Nu har jag firat min första Halloween nånsin - på riktigt äkta sätt. Jag och Sarah drog till Chico, en studentstad där hon brukade plugga förut och spenderade fredag till söndag där. Tänk er Power Meet, fast mer ungdomligt folk, alla ute på gatorna, man går in i ett hus, festar lite och tröttnar man är det bara att gå över till grannen! Sexig pirat blev det första kvällen och sexy maid den andra. Full och glad och några bra bilder (förhoppningsvis) blev det nog. Folk går 100% in i det; pumpor med ansikten, häxor, spindelväv etc och alla klär ut sig till max - ända ut till smink och nagellack på killar (bl.a. Stephen). Skelett, pumpor, clowner, Mimmi Pigg, sekreterare, punkrockare... Vi partade under ett apelsinträd.
Thank you Chico, and good night!
Thank you Chico, and good night!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)