Av någon anledning skulle vi åka upp till Reno för att hämta hem ett 10-tal möbler som mamman köpt. I utbyte skulle de få de gamla möblerna. Så långt okej. Fyra timmar skulle det ta åt ett håll. Eftersom att vi hade åkt så mycket bil i helgen (~9 timmar både lör och sön) så skulle vi få sova över på ett kasino-hotell. Reno är känt som ett litet Las Vegas.
På vägen upp blev det helt plötsligt långlång kö på motorvägen - en bil hade fattat eld fick man höra på radion. Batteriet i vår bil dog och vi fick ta hjälp av mannen i bilen bakom och hans startkablar. Halvvägs upp började det störtsnöa (Reno ligger uppe i bergen) och auktoriteten stängde av motorvägen för alla utan kedjor och fyrhjulsdrift. Tack och lov att vi hade det. Efter mycket om och men lyckas vi ta oss fram till Reno. Fyratimmars-resan hade dock blivit en niotimmars... Så långt okej i alla fall. För att muntra upp oss själva tog vi en snabbrunda på kasinot innan vi gick och lade oss.
När vi sen vaknade var det bara att plocka upp möblerna så fort affären öppnade och börja resan hemåt. Det var nämligen viktigt för mig att ta oss hem i tid. Jag hade köpt biljetter till Robyn som hade konsert i San Francisco på tisdagskvällen och jag hade gått och längtat efter konserten sen i oktober när jag först insåg att hon skulle spela där.
Men även denna gången skulle det ju så klart krångla. Det blev lång kö efter att ett fåtal fordon halkat, slirat och kört av vägen. (Hur kör de egentligen här?) Motorvägen stängdes på nytt av. Vi blev fast i Reno i några timmar sen var det bara att sätta gasen i botten. Men. Icke. Gick. Det. Fan. Vad. Sur. Jag. Blir.
Två timmar efter att konserten börjat är vi i Santa Rosa igen med möblerna, en timme från San Fran. Bara att ge upp. Kul. 560 kr rakt i sjön. Jag försökte ringa till dem och få pengarna tillbaka, men snöstorm och avstängda vägar var inte tillräckligt. Kul.
När vi sen kommer med möblerna, hur reagerar familjen? Säger de något för att visa sin tacksamhet? Mamman säger "men varför åkte ni inte till konserten?" Därför att du skickade iväg oss att hämta möbler, pucko. Styvpappan säger "Hur får jag in soffan, dörren är för liten" Jag säger att han ska vinkla den. Han säger vresigt åt mig att inte prata eftersom det inte hjälper. Jävla asshole. Steve tyckte det var pinsamt, vilket jag kan förstå, alltid så konstig den där pappan. Steve bad om ursäkt för honom, vilket var snällt, men det tycker jag inte att han ska behöva göra, det är ju inte hans fel att styvpappan är ett sånt kukhuvud. Ett förslag på vad den ena, den andra eller båda kunde ha sagt istället är:
"Tack Stephen för att du åkte och hämtade våra möbler, alltid gör alla puckade skitsaker vi ber om utan att vi visar minsta uppskattning på det och tack Sara för att du gjorde vår son sällskap till den jäkla skithålan mitt i ingenstans 4 (9) timmar åt helvetet. Ett ställe som vi inte ville åka till själva, utan skickade er till eftersom vi är för lata för att göra det själva trots att det är våra skitfula möbler (tänk gammelmormor-stil men utan stilen..). Och förlåt för att du missade din konsert på vår bekostnad, vi betalar gärna igen dina pengar."
Det hade varit mycket trevligare att höra det. En sak som jag har insett är att familjesynen är mycket trevligare och bättre hemma. Där man kan ha roligt tillsammans. Där man inte behöver göra en massa skitsaker.
Vad är det med folk här egentligen? Jag hade t.ex. blivit lovad jobb - att jobba som dagisfröken. När jag åkte hem efter september sa mamman att hon inte ville att jag skulle åka och att hon inte kunde vänta tills jag kom tillbaka och kunde hjälpa henne mera. Men under sep fick jag bara göra pappersarbete och bara 5 gånger á 3 tim. Nu när jag är tillbaka skulle jag fått börja jobba igen efter en vecka, men har fortfarande inte sett skymten av nåt, förutom när det gäller att städa skolorna på helgen á 1 tim eller vaxa golv á 12 tim på rad med Steve. Vaxa golv är dessutom för tungt för mig, jag orkar inte.
Nu räcker det. Jag har fått nog av dessa små skitsaker som jag och Steve får i uppdrag (varför tackar han ja till dem? Det är ren utnyttjning). Efter att ha sett hur smutsiga skolorna faktiskt är, hur dåligt det är skött, vet jag inte om jag vill jobba där. Nu ska vi iaf få hjälp med visumet av en advokat (vän till pappan) och går det bra så söker jag väl ett riktigt jobb här istället.
