Julafton

God Jul! Merry Christmas! Happy Christmas! Buon Natale! Feliz Navidad!

Dan före Dan före Dopparedan

Heathrow är kaosartat. Big time. Mitt första flyg blev inställt, men sen av hade jag sån tur att de ändrade sig. Flög och kom till London. Folk överallt och köerna ringlar och kringlar så det knappt finns golvyta kvar, snurrar ut utanför flygplatsen och lika mycket runt där. Folk som hoppas att de ska få tag på en biljett och kunna komma hem.

En familj skulle till London i tre dagar, flög till Köpenhamn och fick vänta där. Sen vidare till Gatwick, fick inte landa och blev tvungna att vända tillbaka till Köpenhamn. Fick sova över på flygplatsen och åka till London nästa dag. Då hade de missat två av de tre dagarna. Det fina hotellet de skulle till fick de ta in på i två dagar smutsiga kläder för alla väskorna blev borttappade också. Nu har de iaf fått tillbaka en.

När jag skulle checka in på Heathrow kunde de först inte hitta min bokning i systemet och efter mycket om och men fick de till slut tag på den genom att via bokningen på det första flyget hitta nummret. Svettigt. Annars gick allt bra och nu är jag hemma igen. Minus 29°C och jag mår strålande ;)

The Great Dickens Christmas Fair

I helgen som var åkte jag, Steve och hans mamma till San Francisco för att delta i en utställning. Vi hyrde tidstypiska dräkter av en högst otrevlig tant och sov sen över på hotell efter att ha ätit middag och gått på nattklubb. Dagen efter satte vi på oss kläderna och gick sen ner för att äta frukost i stora salongen. Vi fick många frågor om varför vi var utklädda och vi svarade "vadå utklädda? Vi ser alltid ut så här på lördagar!" En tant var övertygad om att vi skulle gifta oss och hon bara rabblade på om hur underbart det var utan att vi fick chansen att säga att så inte var fallet. När vi fick chansen skojade Steve med att med rysk brytning säga "this is how we dress in home country" vilket fick tanten att skina, men sen sa mamman att vi bara skulle till en utställning.

När vi väl kom dit sen så kändes det verkligen som att komma hem. Istället för moderna 2010, hade vi hamnat i 1850-talets London, England och de flesta var tidstypiskt utklädda. Charles Dickens gick runt och berättade historier och passade man sig inte blev man nästan påsprungen av Oliver Twist. Scrooge tittade ledset på en från ett avstånd. Utställningen var helt fantastisk. De hade byggt upp en liten stad med hamn, skumma kvarter, fina kvarter etc där man fick gå runt bland alla butiker och restauranger. Det fanns scener där man kunde kolla på skådespel och lyssna på jusånger, man kunde lära sig dansa på gammeldags vis. Roligt var att det inte bara fanns skådisar på scenen utan också sådana som beblandade sig med alla andra och betedde sig och pratade som de gjorde då. Det gav en riktig känsla av att faktiskt vara där. Vi dansade lite Steve och jag :) och åt té och scones med sylt som frukost. Underbart. Marvellous! I Charles Dickens ära och en sann ära.

Snökaos

Kul att det alltid verkar krångla när man ska från USA.

Första gången jag åkte härifrån, i mars, hade de sönder min väska.

När Steve skulle komma till mig, i maj, var det Eyjafjallajökull som krånglade.

När jag skulle hem andra gången, i oktober, tappade de bort min väska.

Nu när jag ska hem, i december, två dagar innan julafton, är det snökaos och om det inte klarar upp ordentligt blir det en trevlig jul ensam, men tillsammans med alla andra flygresenärer på London Heathrow. Skoj.

Men det kan ju gå bra den här gången.

Det märks att det börjar bli jul nu...

Gräset börjar bli grönt, en del träd har börjat knoppa och blomma. Andra har kvar höstlöven och färgsprakande. Har man otur så måste man dra en kofta över t-shirten när man är ute och går. Temperaturen håller sig runt 15 grader. Alla människorna springer runt i flip flop och grannarna har börjat pynta med utebelysningen. Allt pekar mot vinter och framför allt jul.

Är inte så konstigt att hjärnan min inte hänger med. Jag vet att det är vinter, jag tror att det är vinter, jag är redo för vinter, men... det ser inte ut som vinter och det känns inte som det heller. Julgran ska det fixas på söndag, då kanske jag kan börja förstå. Julklappsinköpen känns mest skumma, för i mitt huvud är det inte julafton om åtta dagar. Snön ligger inte glittrande kall.

What?

En sak är då iaf åt rätt håll. Vissa amerikaner är ju som känt är juldekorationsgalningar. Har förut tyckt att det mest ser hemskt och för mycket ut, men som en vilsen svensk har jag nu börjat beundra deras julentusiasm. Polkagrisstänger längs trädgårdsgången, ljusslingor i träden, längs takkanten, längs trappräcket, på gräset, på husväggarna; snögubbebjörnar med gröna jackor och tomteluvor, lika höga som husen själva... Överdrivenhet är inte alltid fel. Smaken är som baken...

Fort Lauderdale, Florida

Vi tog farväl av ms Maasdam. Vi placerade väskorna på flygplatsen och åt sen lunch på Rustic Inn - en restaurang som serverar grodlår och alligator. Det var av den anledningen jag valde restaurangen. Friterade var de, tyvärr, men inte var det illa :) Sen ner till stranden för att se havet en sista gång innan vi flyger hem. på flygplatsen hittade vi Jeff igen och spenderade nån halvtimme med honom igen. Borta bra men hemma bäst? Vet inte riktigt, jag måste erkänna att jag gillade Karibien mycket mycket. med tanke på uppfyllande av allt som var förväntat av Santa Rosa och Kalifornien och allt som var förväntat av Karibien, så vinner det sistnämnda :/

Half Moon Cay, Bahamas

5/12. "Bara" 23°C i skuggan. Sista anhalten innan cruisens slut. Kan inte fatta att tio dagar redan har gått, känns som om det var igår som vi var på Bahamas senast...! Trots att vi bara spenderade 5 timmar här denna gången så var dan ändå händelsefull. Vi började med att paddla kajak i en timma eller så runt i lagunen. Guiden visade oss olika växter och hade tänkt visa olika fiskar och vattendjur, men djuren hade andra planer och ville inte bli sedda. Det enda vi såg på den fronten var en sjögurka och hur flyr en sån iväg när den ser en komma? Den hade nog inget val än att bli sedd... Efter det blev det djur iaf; snorkla med stingrockor. Mata dem med små bläckfiskar. Det visar sig att rockor är väldigt intelligenta och nyfikna djur och de ville väldigt gärna hänga med och runt oss. Vi klappade dem och de klappade oss. Första gången jag kände en av dem stryka sig mot mig hoppade jag faktiskt till lite grann - jag var inte beredd på att de var så härligt framåt! Spenderar man tillräckligt med tid hos dem så lär de känna ens lukt och vet vem man är. Dessa djur var så graciösa, smidiga och lena! Efter lunch blev det sen dags att bara ta det lugnt och vila på den vita sandstranden. Ett dopp eller två blev också av. På båten hade kockarna och servitörerna planerat en avslutningsmåltid för oss alla. 6-rättersmiddag. Tur att portionerna var små, annars hade jag inte ens drömt om att äta det mesta av det. Men o så gott! På kvällen hittade vi Jeff, komikern, i en av korridorerna och pratade och skrattade med honom ett bra tag.

Stingrockor

För de blödiga (märk ordvitsen senare... Haha!) så kommer här överraskande information. Jag äter ju minipiller och har av den anledningen inte haft nån lingonvecka på ett-två år. Men denna dagen så skedde det ändå. Nu till poängen: Jag fick veta att det är vågorna som gör det. Vågorna! Vissa ur den kvinnliga personalen går fyra månader, ett halvår, nio månader utan att få p.g.a. vågorna! De skakar runt nåt inom oss. Vågorna.

Till Havs

4/12. En dag på havet ger en tid till att tänka. Har dock inte kläckt alltför smarta tankar men det ska man väl kanske inte heller göra när man är på semester? En av de mycket roliga sakerna som hände idag var iaf detta:

En urgammal man och hans urgamla hustru knatar långsamt förbi oss, stödjandes på sina käppar. Hon tappar något utan att märka det, medan han ser och stelt böjer sig ner efter det. Lå-å-å-ångsamt ner, lå-å-å-ångsamt upp medan han ropar "Honey, honey! Honey, you dropped something!". Hon hör inte och han ropar allt högre samtidigt som han försöker hinna ifatt henne med den tappade prylen i handen högt över huvudet. Efter ett tag märker hon iaf att han inte är med och hon stannar och vänder sig om. Hon har tappat sin hörapparat! Haha :) Är det inte en ganska söt historia?

En annan: En gammal dam är ute och går på däck 12. Det blåser ganska mycket och en vindpust får hennes klänning att blåsa upp och visa allt därunder. Hon griper dock inte tag i klänningen, utan håller fast hatten för att den inte ska blåsa bort. En man i 30-årsålder påpekar vänligt att man faktiskt kan se allt, och hon svarar: "Honey, everything down here is eighty-five years old. I bought my hat yesterday!" Hahaa :) Den är inte så dålig den heller!

Vem sa att man blir grå när man blir gammal?

Charlotte Amalie, St Thomas US Virgin Islands

3/12. 28°C i skuggan. Om Dominica hade bästa snorklet/dyket så är St Thomas den definitivt trevligaste ön! Vi började dagen med att göra vårt 6e och 7e dyk någonsin. Det första ner till 27,5 meter där det fanns ett skeppvrak som vi simmade in i och igenom. Aah så coolt! :) Skeppet hade legat där sen -84 då det blivit dumpat där fullt av skräp. Miljövänligt va? Tryckutjämning lätt som en plätt denna gången! Vi såg en barracudafisk, så det var tur att jag hade tagit av mina smycken! Vi såg också en stor bläckfisk och tre av dykarna såg en haj. Kan inte fatta att jag missade den!!! Var på fel sida av skeppet :P En sköterskehaj kan bli ganska stor, över 4 m, och känns lätt igen på att den har två ryggfenor, så det hade varit skoj att se den. Under andra dyket såg vi ca 25 st stora hummrar, haha :) Det är kul att jag har börjat se saker under vattnet som intressanta, coola och spännande istället för tvärt om. Har ju aldrig varit ett fan av bläckfiskar, men det var faktiskt vackert att se den :) Alla som jag har dykt med hittills har varit otroligt kunniga när det gäller att peka ut och veta vad olika djur och växter är. Skulle också vilja kunna det, så man kanske ska önska sig en fiskbok i julklapp?

Sköterskehaj. Foto á la Sara

Anledningen till att ön är trevlig var för att vi hade långa konversationer med flera ur lokalbefolkningen. Riktiga konversationer, inte bara prata om vädret. En caféägare, en taxichaufför, en kvinna som sålde smycken och en man. Kvinnan hette Z, bara Z och hon var ganska häftig - varje gång nån kom nära hennes stånd så sjöng hon ut priset på prylarna till melodin "these are a few of my favourite things" från Sound of Music. Hon sjöng även om allt hon såg bl.a. "blonde girl with pink sunglasses" (jag) och om en annan snubbe "green-colored hair and tattoos everywhere. Piercing in his face and probably in places I can't see". Vi blev önskade ett gott nytt år (haha, inte det första man tänker på när man står bredvid en palm, sörplandes på en is-mocha för att inte smälta bort!) Vi önskade glatt tillbaka. Sen på båten spenderade vi kvällen med att lyssna på Jeff, komikern.

Jag och Z

St John's, Antigua

2/12. 27°C i skuggan. Vi hyrde en fyrhjuling och bestämde oss för att upptäcka ön själva. Runt ön skulle vi enligt the locals kunna ta oss på ett par timmar. Vi snorklade på två ställen. På det ena, som ansågs vara öns bästa, såg vi ingenting - det gick lite vågor som rev upp sanden och synligheten var kanske en halvmeter :P Vi gick upp och avnjöt två öl på den vita sandstranden istället. På den andra fanns det ett korallrev - som vi inte hittade när vi väl var i vattnet, haha! :) Illa.. Vi susade igenom och stannade för att titta på regnskog, natur, klippor och vatten.

Roseau, Dominica

1/12. 28°C i skuggan. Lat: 15°N. Vill uppmärksamma detta ögonblick och meddela att jag aldrig förut varit så långt söderut förut. 15° från ekvatorn! Det är 3/4 närmre än man spenderat de första 21 åren av sitt liv :) Och det är december nu. Och jag är i Karibien! Aaah! :) Tiden på ön började med att vi skulle forsränna. Det var superskoj! Man blev blöt, men forsen var varm, man for förbi stenar. Önskar dock att det gått ännu fortare, varit en aning mer vilt. Jag försökte paddla på, precis som alla andra, men ringen jag satt i var för bred, vilket efter en halvtimme resulterade i skavsår, haha, usch! Åtta dagar senare syns de nästan inte längre :) När forsränningen var klar åkte vi till Champagne Reef, ett korallrev över en vulkan. Vulkanen läcker ut luft - luftbubblor - och det ser ut som att och det känns som att man simmar i champagne! :D Riktigt fränt! Tanken var att vi bara skulle snorkla där, men när vi kom dit visade det sig att de även hade dykning att erbjuda. Som en nycertifierad grodkvinna kan man ju bara inte tacka nej till nåt sånt, så impulsivt tackade vi ja. Vi dök ner till 19 meters djup, längre kom jag tyvärr inte eftersom jag inte kunde tryckutjämna. Typiskt! Men, har aldrig sett nåt så fint förut, tror jag. Har iaf aldrig sett så mycket på så kort tid förut! En miljon fiskar och roliga koraller, en hummer och till och med en grön muräna! Efter det blev det lite snorkling och korttagning. Undervattenskamerorna går tyvärr bara ner till 10 m, sen går de sönder :p Men bilder blev det. Under dagen hann vi också med att se en av de många inspelningsplatser till Pirates of the Caribbean som finns på ön. Den vi såg var i film nummer 2, när de rymmer från kannibalerna och är i korgbollen som rullar genom en palmskog!

Jag snorklandes i Champagne Reef. Bild á la Steve.

Gustavia, St. Barthélemy

30/11. 27°C i skuggan. Denna ö, som nu är fransk, tillhörde under 200 år (16- till 18-talet), och håll i hatten nu! - Sverige! Innan var den också fransk, men Ludvig den blablabla bytte den mot handelsrättigheter i Göteborg. Vi bytte sen tillbaka den, då den som enda koloni och så långt bort från fosterlandet, var alldeles för dyr att skydda. Det är lite synd att det var så, för jag skulle gärna vilja ha denna underbara ö! Det svenska arv som finns kvar på ön består av gatunamn, skyltar ("beställ era drinkar här"), arkitektur här och där samt flaggor. Först tänkte vi hyra en scooter, men då det visade sig vara grymt dyrt (hallå, fransk ö ;)) så vi gav upp eftersom vi bara kunde ha den i ett par timmar. Istället gick vi till en strand kallad "Shell Beach", vilket var ett otroligt passande namn - stranden hade fler snäckor än sandkorn! Vi satte oss ner på snäckorna och grävde och grävde, men upp kom bara mer och fler snäckor! :D Snorkling och undervattensfotografering i nån timma, sen blev det dags för dagens utflykt; segla med på en katamaran runt huvudstaden för att sen snorkla runt där i nån timma. Fiskar med lysande blå stjärnor på ryggen, fiskstimm, färgglada fiskar, små fiskar, runda fiskar, avlånga fiskar, koraller, fiskar som bråkar, fiskar som bajsar, haha, ja man får se lite av varje om man håller ögonen öppna och cyklopet dimfritt! :)

Shell Beach

Tillbaka på båten igen var det dags för middag, denna gången med klädkoden smart casual. Middagsgrannarna är ett trevligt pensionärspar vid namn Alan och Suzanne. Senare när vi kom tillbaka till hytten visade det sig att Steve under hela kvällen haft på sig skjortan ut och in. Jag skrattade så tårarna rann när jag insåg det. Sen skrattade jag lika mycket till när jag såg i spegeln att jag av nån oförklarlig anledning hade fått en svag solbränna i ansiktet - förutom på övre halvan av överläppen (pga cyklopet). Jag har fått en cyklopmustasch! Hahaha :D Den får jag jobba bort snarast ;) Sexigt..

San Juan, Puerto Rico

29/11. 30°C. Vi hade planerat att göra en guidad dagsutflykt till El Yunque - vandra i regnskogen, men den blev inställd, eftersom vi var så få som faktiskt kunde tänka sig att promenera i 2 timmar. Det är sånt man får ta om man åker på cruise med pensionerade, halvtjocka amerikaner. Desperata att ändå få se regnskogen gick vi med på att istället ta en guidad busstur, vilket i stort sett innebar att få se regnskogen genom bussfönstret. Inte riktigt, men nästan - vi gjorde tre 10-minutersstopp för fotografitagning. Trots det så var det iaf roligt. Chauffören/guiden visade sig vara en otroligt glad och hurtig person med ett stort humorförråd. Helt sonika drar han fram sin gitarr och spelar och sjunger en trudilutt och sen berättar han om de olika växternas egenskaper. Vissa träd har gröna löv som på sekunder blir vita när det ska regna och grenarna på samma träd användes av den lokala befolkningen istället för att röka marijuana. "Stadsmänniskorna vet inte om det" konstaterar han glatt. Var dock lite förvånad över att inte få se några djur i skogen. Kanske berodde det på den enorma mängd turister som klampade runt på de asfalterade stigarna de gånger vi stannade till. Det var faktiskt lite av en besvikelse, att se asfalt i skogen... Efter bussturen köpte vi vykort och skickade. Det blev dock bara till familjen denna gången. Jag imponerade på mig själv med att komma ihåg hur man säger att man vill ha frimärken till USA och Sverige på spanska, samt förstå hur mycket det sen visade sig kosta. Haha, glatt! :) Ett linne blev också inshoppat.

Regnskog

Till havs

28/11. 27°C i skuggan. Lat: 19°! Vi gick ut och tittade på havet igår kväll. När man kom ut på däck, 12e våningen slog värmen emot en som en vägg. Det är nästan december och om man vill behöver man inte ha på sig nåt alls kl 2 på natten. Denna dagen blev det mest ligga vid utomhuspoolen. Det blåste dock ganska mycket, men man kan ju inte klaga. Steve kan kanske klaga lite - vi gick för att hämta vatten att dricka och när vi kom tillbaka hade hans t-shirt blåst bort. Det är väl nån modeinriktad fisk som får styla med den nu. Igår och under denna havsdag har vi varit och lekt innanför Bermudatriangelns gränser. Jag som pratade om isberg och att gå på grund igår, det här är nåt helt annat. Här kan man inte förutse något. Det är in denna triangel som både skepp och flygplan spårlöst och av oförklarlig anledning bara försvunnit. Myter, förklaringsförsök, filmer och bra historier är många om området. Ganska coolt. Men vi försvann inte! Tur :) Grund är inte att oroa sig över heller (precis som jag skrev igår). Natten innan nästa destination flöt vi över ett djup på 7760m. Marianergraven, det djupaste stället i världen är nästan 11000m. Långt ifrån, visst, men Karibien-djupet är självt som 85 Domkyrkan i Vässan på varandra! Gah!

Under natten spenderade vi lite tid i kasinot, men kom snart fram till att chansen att vinna här är ännu mindre än i t.ex. Vegas. Anledningen till det? Jo, eftersom båten flyter runt på havet så behöver de inte följa några lagar, behöver inte betala skatt etc, de får skapa sina regler och resultatet blir att de betalar tillbaka mindre till spelarna än om kasinot legat i en stad. Listiga som de är stänger de kasinot när vi är i hamn och öppnar det inte förrän vi kastat loss. Nej, efter att ha spelat i två dagar och förlorat ger vi oss. Det gäller att veta när man ska sluta, och det är definitivt nu.

På två dagar har vi hunnit prata med en hel del folk. De flesta på båten är äldre, pensionerade människor, men det finns guldkorn även där. Vi har också lyckats spana in några yngre som vi spenderade större delen av dagen med.

ms Maasdam - Holland America Line

Nassau, Bahamas

27/11. Första stoppet. 27°C i skuggan. Minns ett gammalt tv-programm från när jag var liten: "Ingenting är omöjligt". En man fick i uppdrag att lära sig Für Elise och sen spela upp den i studion inför publiken. Lyckades han spela den utan ett enda fel skulle han få åka till Bahamas. Det kanske var en 13 år sen jag såg programmet och ända sen dess har Bahamas varit en destination för mig.
Här har jag lekt med delfiner. Under en timma fick jag klappa, pussa, krama, mata, high-5a, applådera, simma längs med och få skjuts av dem. Jag har simmat i öns varma vatten, snorklat och druckit "Bahama colada".

Jag och Atlas

Väl på båten igen var första kvällen formell och vi var klädda som det anstår. Otroligt god mat, fyrarätters felfri middag enligt alla, äten lyssnandes till en stråkkvartett. Fartyget påminner mig lite om filmen Titanic. Allt är så vackert och gott. Alla som jobbar här är underbara och gör ett fantastiskt jobb, passar upp på en jämt och ständigt, det är nästan pinsamt! ;)

Finns som tur är inga isberg så här långt söderöver. Och jag har kollat displayerna på båten - havsdjupet är aldrig mindre än 750m, haha, inget att oroa sig över!

Resebeskrivning