...you'll be my Valentine, Valentine...

Min romantiska pojkvän skickade över två rosor idag <3 Till rosorna fick jag en lapp med raden: "Babe, två rosor för två Valentines! Glad Valentines, Steve". Så fin han är..!

Att vinna ett uppror

Sedan det första upproret, för flera veckor sen, har jag glatt mig åt det mod som folken i norra Afrika har. Att så för det som man tror på och för det man har rätt till. Demokrati är så självklart här och det är svårt att tänka på allt de behövt gå igenom. Arabvärlden är den största sammanhängande delen var världen som fortfarande inte har demokrati. Men nu kanske det äntligen blir ändring på det. Tunisiens president har avgått. För en halvtimme sen fick Egyptierna bort sin!

Man säger ju ofta att en gemensam fiende förenar och det är sant. I många av dessa länder har det ju varit bitterhet mellan bl.a. muslimer och kristna, men under dessa dagar har de stått tillsammans på torget, muslimer och kristna, gamla och unga, män och kvinnor. Fint :) Det är nog tyvärr naivt att tro att allt kommer bli bra nu på en gång för alla dessa länder, detta är bara en början på den långa vägen mot demokrati, men jag hoppas verkligen att allt löser sig så snart som möjligt för dem och att det fortsätter i den riktningen! Inga diktaturåterfall! Då skickar vi nikotinplåster :)

Har tänkt lite på alla de människor vi träffade i somras när vi var i Tunisien. Jag hoppas att dem alla mår bra.

Espresso Hus

Idag har jag varit på intervju i Estockholmo. Fin dag att vara där på. Gruppintervjun kändes som om den gick bra, men det tyckte jag att det verkade gå för alla andra också, så man vet ju inte :) Man hinner ju inte direkt klanta till det när man bara får 5 frågor att svara på, vilket iofs är skönt att inte behöva oroa sig för! Av 500 sökande är det 60 som fick gå på intervju och 12 ska bli anställda. 20% chans. :)

Har pratat med tre helt utomstående idag: Nr ett var en man på caféet som hade bott världen över och lärt sig kinesiska och koreanska av misstag. När han bodde i Israel mötte han en man som var Sydafrikan, gift sig med en svenska när han var utvisad från sitt eget land och flyttat till Värmland. När han blev välkomnad tillbaka och dessutom blev pensionär bestämde han sig för att ta sig tillbaka. Han flög upp till Kiruna, sen GICK han till Sydafrika!! De ni! Började på våren, och när vintern kom gick han i ide i Wien för att sen till våren fortsätta knuffa barnvagnen med sovsäck, tält och extraskor i. På försommaren var han i Israel. Wow.

Nr två var en trevlig kvinna som jag sprang ikapp med för att hinna med tåget hem. Vi pratade om dittan och dattan, kaffe, böcker, resor, familj. Sen fick hon ett telefonsamtal - det visade sig att dottern i en familj som var hennes familjs kompisar var flickan som omkom i bussolyckan i Enköping idag. Stackarn. Krama hennes hand och det verkade hon uppskatta. Starkt av henne att lyckas att inte bryta ihop :)

Den sista var en man med ett eget företag. Han och sambon jobbade tillsammans, så det blev i stort sett alltid att de "tog med sig arbetet hem" och fortsatte tänka på det i tid och otid. Jag hoppas att jag i framtiden kommer få ett jobb där jag bara kan lämna allt när jag har slutat för dagen och inte behöva bry mig mer. När jag är ledig vill jag vara ledig :)