Idag har jag varit på intervju i Estockholmo. Fin dag att vara där på. Gruppintervjun kändes som om den gick bra, men det tyckte jag att det verkade gå för alla andra också, så man vet ju inte :) Man hinner ju inte direkt klanta till det när man bara får 5 frågor att svara på, vilket iofs är skönt att inte behöva oroa sig för! Av 500 sökande är det 60 som fick gå på intervju och 12 ska bli anställda. 20% chans. :)
Har pratat med tre helt utomstående idag: Nr ett var en man på caféet som hade bott världen över och lärt sig kinesiska och koreanska av misstag. När han bodde i Israel mötte han en man som var Sydafrikan, gift sig med en svenska när han var utvisad från sitt eget land och flyttat till Värmland. När han blev välkomnad tillbaka och dessutom blev pensionär bestämde han sig för att ta sig tillbaka. Han flög upp till Kiruna, sen GICK han till Sydafrika!! De ni! Började på våren, och när vintern kom gick han i ide i Wien för att sen till våren fortsätta knuffa barnvagnen med sovsäck, tält och extraskor i. På försommaren var han i Israel. Wow.
Nr två var en trevlig kvinna som jag sprang ikapp med för att hinna med tåget hem. Vi pratade om dittan och dattan, kaffe, böcker, resor, familj. Sen fick hon ett telefonsamtal - det visade sig att dottern i en familj som var hennes familjs kompisar var flickan som omkom i bussolyckan i Enköping idag. Stackarn. Krama hennes hand och det verkade hon uppskatta. Starkt av henne att lyckas att inte bryta ihop :)
Den sista var en man med ett eget företag. Han och sambon jobbade tillsammans, så det blev i stort sett alltid att de "tog med sig arbetet hem" och fortsatte tänka på det i tid och otid. Jag hoppas att jag i framtiden kommer få ett jobb där jag bara kan lämna allt när jag har slutat för dagen och inte behöva bry mig mer. När jag är ledig vill jag vara ledig :)
