Är inte den 23e december den bästa dagen? När alla förväntningar är härligt höga och man stökar runt för att hinna med allt. Dammsugning, matlagning, bak, paketinslagning. Julskinka, sylta och köttbullar. Kommer jag få det jag önskar? Kommer de jag köpt presenter åt bli glada? Har vi tillräckligt med glögg? När kommer morfar? Vem fick mandeln?
Minns när man var liten hur otroligt spänd man var den 23e. Hur man nästan tassade på tå för att inte göra nåt dumt så tomten inte skulle komma. Julfilmer, tända ljus och förhoppningsvis snö!
Jag brukar ju såhär lagomt till jul citera "Midvinternattens köld är hård" men i år tar vi nåt annat, som inte bara är vacker poesi, men som har en bra slutpoäng också. Denna slutpoäng är något vi alla behöver. Vare sig man bara har haft ett jobbigt arbetsår eller varit med om krig, jordbävningar och tsunami. Vi behöver julefrid, fröjd och fred. Helst inte bara runt jul, men om man bara får välja en tid på året så är väl julen passande?
Minns när pappa berättade om en jul i skyttegravarna under första världskriget. Hur engelsmän och fransmän började sjunga julsånger, spela fotboll och ta en paus i stridandet. Det är poesi.
Det är bara jul en gång om året.
"Staffan var en stalledräng, stalledräng, stalledräng
Han vattnade sina fålar fem, fålar fem, fålar fem
Stjärnorna de tindra så klara. Gossar låt oss lustiga vara
En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få"
