Mötte upp Sofia, Sanna och Eva på stan igår. Ett litet inofficiellt avsked innan alla försvinner från kära Vässan denna gång - slutet av en era, life as we know it now. Roligt nog var det inte sorgligt (kanske blir, men inte än). Det känns mest bara roligt och spännande att jag och de andra ska få börja gå på de livsstigar vi själva har valt.
Morfar ringde senare på dagen - hade fixat mjärdar - och nu var det dags att kräftfiska. Vi åkte ut och vips! 15 stycken! Vi la tillbaka 5 som var för små, men ändå! Skönt att bara kunna vara spontan ibland och lite random bara åka ut. Live now. Vi kom hem klockan halv ett på morgonen och så ställde vi oss och kokade dem på en gång. Mamma vågade inte, hon kände för kräftorna och stod och blundade, så jag fick göra nerslängandet i kastrullen. Skönt för dem att iaf dö på en gång när de nuddade vattnet.
Vilket påminner om att jag läste i tidningen om någon som hade dött när de i Finland hade haft bastu-vm eller nåt sånt. 110°C hade de varit uppe i innan domarna avbröt tävlingen och de tävlande föll ihop. 110°!! Består till 2/3 av vatten och tycker det är smart att vara i temperaturer där vatten kokar för längesen :/ Nej.
