...om man inte är snabb nog finns bara körsbärslikören kvar till en! Nejmen, allt ändrar sig från ena sidan till den andra. Inget mellanting. Slår över helt.
Först var jag nervös för att åka, sen gick det över. Nu har nästa problem uppstått. För att kunna åka till mötet på amerikanska ambassaden imorrn, behövde jag ett papper som jag skulle få från en government lady. Hon sa att det skulle ta två veckor, vilket skulle vara till den 18:e. När inget hände ringde Steve dit för att skynda på processen. De gav honom ett papper att fylla i, vilket skulle göra just det. Speeda. I lördags visade det sig att det inte alls tar 14 dagar att fixa pappret, utan 45. FyrtioFEM! Och det kläcker de ur sig nu?! Goda nyheter dock; det går att få pappret på två veckor om jag betalar en muta på 8000 kr. Jo tjena.
Jag fick avboka mitt möte med amerikanska ambassaden eftersom jag nu inte kommer få detta papper förrän runt den 20 sep. Kul.
Så valet är nu:
1. Åka iaf, som på semester, i en månad för att sen fixa visumet i oktober (när jag ändå måste komma hem) och då åka och jobba i ca 4 mån.
2. Vänta tills jag får visumet och åka i slutet av oktober för att jobba i ca 4 mån. Problemet då är att jag inte kommer att ha nåt att göra här hemma. Alla kompisarna utflugna och jag har i detta fall sagt upp mitt jobb 2 månader för tidigt.
